- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
270

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270

NILS HÖJER.

kallade ledamöterna Wirsén, Mörner och v. Brinkman, hvilka
med utgångspunkt i ett af Karl Johan själf utarbetadt förslag
till ändringar i Ëidsvoldslagen uppgjorde ett grundlagsutkast,
som i sig innefattade en unionsakt.

Ehuru man af motiveringen till nämda förslag tydligen kan
se, att dessa herrar delade Wedels uppfattning om föreningens
yttersta mål,1) ansågo de sig dock böra för det närvarande
inskränka sina bemödanden till att begagna de tillfallen, som
erbjudit sig att bereda förtroende de båda folken emellan, och sökte
för öfrigt att undvika alt, som kunde aflägsna eller motarbeta
den närmare föreningen. Förhandlingarna på 1814 års storting
öfvertygade snart de svenska kommissarierna och äro inför
efterverlden ett säkert vittnesbörd, att man i det svenska förslaget
ingalunda inskränkt unionen inom för trånga gränser eller visat
Ëidsvoldslagen för mycken pietet, utan verkligen häfdat
föreningens intressen så långt som det var möjligt att försvara, om man
icke ville öfvergifva den städse förutsatta grunden: en ömsesidig
öfverenskommelse.

Att Wedel trots sin unionela ifver till fullo insåg, att man
icke kunde komma längre, sedan man en gång vädjat till
norrmännens goda vilja och visat sanningen af sina många
försäkringar,^ att det endast var Kristian Fredrik man ville skaffa bort
som medlande part, men icke norrmännen som kontraherande,
det bevisas bäst däraf, att han redan före stortingets öppnande
hemstälde till de svenska kommissarierna att gifva efter i tre
punkter, nämligen den föreslagna rätten för konungen att adla,
en föreslagen ändring i Eidsvoldslagens bestämmelse om
naturalisation samt ömsesidig rätt för svenskar och norrmän att besitta
vissa ämbeten i hvartdera riket,2) af hvilka föreslagna
bestämmelser den första i enlighet med Wedels råd ströks i förslaget,
redan innan det framlades för stortinget, och de båda senare
äfvenledes längre fram under stortingets lopp måste uppgifvas.

Lärde sig Wedel inse nödvändigheten af eftergifter, om man
ville komma till en uppgörelse på fredlig väg, så lärde
kommissarierna det ej mindre. »Brefvexlingen mellan Karl Johan och
dem, som under stortingets förhandlingar var synnerligen liflig,

*) Rydin, Föreningen, sid. 120.

2) Se kommissariernas rapport af 6 och 8 okt. hos Nielsen, 1814. Det
overord. Storthing, sid. 146 och 153, samt Karl Johans bref till Karl XIII hos
Schinkel, Bih. III, sid. 299.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free