Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’284
STB ÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
så mycket som på honom berodde »på det flitigaste sekundera detta
verk»
Den 27 mars kom detta bref Böckel tillhanda, och samma dag
besvarade han detsamma, lofvande att med största trohet och flit
uträtta uppdraget, och detta så mycket mera, som »det uppenbarligen
skulle lända E. K. M:t och dess höglofliga krona så väl till en verklig
och erkläcklig tillväxt i allehanda emolumenter som ock commercium
i och för sig». Han skulle ock med det första söka sammanträffa
och öfverlägga med Erlencamp och hans medintressenter och därom
sedan afgifva sin underdåniga relation.
Den 2 april egde denna öfverläggning rum, efter hvad Böckels
bref af den 3 april utvisar2). Ty i detta säger han sig dagen förut
haft ett samtal med Hans Erlencamp eller rättare med hans son, »som
sköter sin faders affärer». Böckel hade funnit honom för färden »gar
ihclinat und freimüthig», och hade »ytterligare å E. K. M:ts vägnar
encouragerat honom och försäkrat honom om kunglig assistens i allt,
som de redan i Stockholm låtit anhålla om och vidare kunde
desi-derera. Erlencamp hade bland annat berättat för Böckel, att de tre
för expeditionen destinerade skeppen — ett om 500 läster, ett om
80 och ett som skulle brukas vid jagt om 40 à 50 läster, med
fulltalig besättning och allt tillbehör »m Holland gantz fertig legen».
De väntade endast på »die erhoffendte octroije undt passporten von
E. Königl. M:t», önskande att dessa med det snaraste måtte komma
dem tillhanda. Han bad också Böckel på det enständigaste laga att
så skulle ske.
Hvad intressenterna angick hade Erlencamp låtit Böckel förstå,
»att de vore idel holländare», och att »ingen menniska här i
Hamburg» vore med. De hyste betänklighet för att gifva sig tillkänna,
emedan holländska myndigheterna kunde »in favorem för det
ostindiska kompaniet »lägga hinder i vägen för dem såsom holländske
undersåtare och förbjuda dem bela företaget.
Det märkligaste af detta brefs innehåll är dock detta: att
Erlencamp icke höll expeditionen eller sjelfva resan för impracticabel, i
synnerhet som de redan hade underrättelse om, att passagen »genom
sundet vid Yaigatsch ända till det Anianska nog läte sig göra i
synnerhet på den rätta årstiden i juni och juli, och ett skepp skulle
redan en gång ha passerat det Anianska sundet, utan att dock ha
kommit fram till Japan och China, emedan det af brist på proviant
måste återvända».
Är denna sistnämnda uppgift sann, nämligen att ett skepp från
Europa öfver Kariska hafvet och Sibiriska Ishafvet skulle ha lyckats
framkomma till Aniansundet samt till och med passera detta, skulle
ju nordostpassagens problem redan på 1600-talet ha blifvit löst, och detta
på ett i sanning lysande sätt, enär ju samma fartyg på samma år kunnat
återvända — huru långt uppgifves visserligen icke. Aniansundet är ju
’) Bilaga n:o 2.
2) Bilaga n:o 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
