Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANER PÂ EN SVENSK-HOLLÄNDSK VEGA-EXPEDITION ÅR 16 69. 285
efter hvad friherre Nordenskjöld uppgifver1), identiskt med
Behrings-sund. Visserligen lärer på denna tid äfven ett annat sund kallats
Aniansundet, nämligen det, som skiljer Labrador från Baffinsland,
och som nu bär Hudsons namn2), men om detta kan ju icke här
vara fråga.
Men Erlencamp8 utsago har alltför stor likhet med en äkta
skepparehistoria, för att den kan vinna tilltro. Den lycklige
skepps-befälhafvaren, som ledt en sådan färd, skulle sannerligen icke af
fruktan för holländska regeringen eller ostindiska kompaniet
hemlighållit ett sådant storverk. Och om än icke ostindiska kompaniet
med blida ögon sett att en sådan färd lyckats, skulle nog
generalstaterna och holländska folket både beskyddat och belönat den
lycklige sjömannen. Man måste därför antaga, att Erlencamp blifvit förd
bakom ljuset och Böckel af honom.
Dessutom kan man vederlägga Erlencamps uppgift, skulle jag
tro, genom honom sjelf. Vi ha förut talat om den supplik, som
Erlencamp å sina medintressenters vägnar lät inlemna till svenska
regeringen. Ehuru han för dem endast var en »bulvan», och som
sådan kauske icke ens uppsatt skrifvelsen, kan han väl dock icke
ha varit okunnig om innehållet i densamma. Jag har visserligen
icke lyckats påträffa denna supplik i riksarkivet. Men såvida den
icke är förkommen, är deii väl att söka där, eller också, hvilket är
sannolikare, i kommerse-kollegiums arkiv. Men på sistnämnda ställe
har jag icke haft tillfälle att forska efter densamma. Denna supplik
är utom af andra skäl vigtig därför, att det troligen är ur densamma,
som rikskansleren hemtat den uppgift han den 17 mars, såsom redan
nämdt, omtalade i rådet, nämligen »att de — köpmännen som be
gärde oktrojen — förr varit på vägen, men att vintern kommit
för hastigt öfver dem». Denna uppgift finnes ju intet skäl att
betvifla, ehuru det blir svårt att förklara, huru Erlencamp så kort efter
inlemnandet af denna skrifvelse kunnat för svenska regeringens
representant komma fram med en helt annan uppgift. Detta är så mycket
egendomligare, emedan det var han som begärde privilegier för
bolaget, och emedan privilegiet är stäldt till honom. Det låg ju således
i hans egen fördel att stå väl hos svenska regeringen och att gagna
sina medintressenter. Men att i suppliken uppgifva en sak och för
Böckel en annan tyckes icke varit synnerligen egnadt att göra sig
svenska regeringen bevågen eller att gagna bolagsmännen.
Dock kunna kanske dessa olika uppgifter äfven förklaras på ett
annat sätt, nämligen att Erlencamps utsago om den underbara färden
och supplikens uppgift — om nämligen denna verkligen har något
att förtälja om en föregående expedition — afse olika expeditioner,
som utförts eller utrustats af olika personer och bolag. De la Gardies
yttrande innebär visserligen, att de personer, som nu begärde svenska
regeringens oktroj, redan förut utsändt en expedition. Men detta
*) Se Vegas färd D. 2, p. 216.
2) Histoire De la Géographie par Vivien De Saint-Martin, sid. 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
