Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
OSCAR ALIN.
lagens bud, att det här ma anföras. »Jag för min del tror»,
hette det, »att, ehuru Svenska Grundlagens stadgande innebär,
det öfverläggningsämnen, som röra dess förändring, ej få afgöras
förr än Riksdagen efter den då de blifvit väckta; och ehuru
denna af oss beedigade Grundlag, som ett palladium för Svenska
folkets fri- och säkerhet, i alla sina föreskrifter bör aktas helig
och orubblig, är det dock olämpligt att härifrån hemta
anledning för uppskof till annan Riksdag med afgörande af
grundlagsförhållandet i anseende till Norge. Allt hvad vår Konstitution
för närvarande innefattar rörer ju ensamt det samhällstillstånd,
hvari vi obs befinna, och i yppade grundlagsfrågor, som blott
härtill finnas lämpliga, är det visserligen konstitutions-messigt
att med beslutet låta anstå till påföljande Riksdag; men uti
ifrågavarande fall angår ärendet icke Sverige ensamt, det har lika
så mycket hänsigt till vårt brödrafolk Norrmännen, som till oss.
Och med hvad rätt(!) vi uti ett dylikt ovanligt fall skulle
till-lämpa en lag om uppskof, som icke är stiftad till regel för
sättet att göra ett samband emellan nationer, det finner jag
alldeles icke. Således(!) lärer det vara utöfver allt tvifvelsmål, att
vi, utan att såra helgden af vår Konstitution, genast kunna i
afseende på grundlagsförhållandet med Norge ingå i ett
ändamålsenligt beslut». — I Presteståndet behandlades frågan
allvarligare, ehuru ej på långt när med den grundlighet, som bort
kunna väntas. Så godkändes utan den ringaste diskussion
Talmannens hemställan »om icke Ståndet lika med Utskottet ansåge
de konstitutionela förhållanden, som till följe af föreningen mellan
Sverige och Norge uppkommit, icke vara af den egenskap, att
deras afgörande fordrade eller ’tilläte’ det behandlingssätt och
tidsutdrägt, som den Svenska Grundlagen för afgörande af rikets
’enskilda’ grundlagsfrågor föreskrefve». Däremot lyckades man
icke här, såsom inom de andra Stånden, att få Utskottets
utlåtande om de särskilda Norska grundlagsparagraferna bifallet i
klump, utan det måste föredragas punktvis, och den punkt, som
rörde sättet för Tronföljare valet, framkallade sedan en
jämförelsevis liflig öfverläggning, hvilken dock ej egentligen berörde den sida
af frågan, som är föremålet för denna uppsats1).
I skrifvelser af den 18 maj 1815 anmälde Ständerna hos
Kongl. Maj:t dels sitt beslut om ändring af stadgandet i § 41
>) Rikast. Prot.. 1815: Bondest. ii, 109-111, R. o. Ad. iii, 189—193,
Borgaregt. i, 576—581, Prestest. i, 418 - 424, 426 -435, 436—437.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
