Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spörje. Seden talede han intet mere därom, utan giorde sig strax
rede till vägs med oss, och reste vi samme dag och långt inn på
natten store 8 miler, inn i Ryssland till en by benämd Purnosikke;
men efter prestafven hade sagt oss till, at storförsten ingalunda ville
hafva någon till sig, som var kommen från Refle, så befrucktede vi där
skulle vare sådan besvärlig mening under, at storförsten skulle söge
orsak at, när vi fram komme, förkaste oss, at vi hade den med oss,
som var kommen från Refle och därigenom vår leide förbrutit; därföre
vi allvarligen tillsporde pristafven, hvad dett skulle hafva för
mening, at vi måtte intet hafva någon med oss som varit i Refle, och
sade honom, at ändoch Erich Håkanson hade för någon tid sedan
varit i förbemälte Räfle, så försågo vi oss, at storförsten skulle icke
för den skull misshage, at vi hade honom i sällskap med oss, efter
han från kungl. Maij i Sverige, så väl som vi, för sändebud till
honom skicket var. Därtill svarede pristafven, at vi måtte fulleligen
förlade oss däruppå at storförsten vorde oss icke hållende till godo,
at vi hade förbemälte Erich med oss till honom, efter han hade varit
i Refle. Så sade vi då, at vi ingalunda kunde umbära honom ifrån
oss, om vi elljest något hoss storförsten skulle uträtte, efter honom
bäst var vitterligit om de ärender, som vi hade uti befallning med
storförsten at förhandle. Vi gåfvo och före månge andre meninger,
som vi kunde tänke till saken tienlige vare. Och när prestafven hade
udi längden hört ordsagerna, hvarföre vi kunde intet umbäre ofvan
nämde Erich Håkanson, så sade han, at om vi änteligen ville hafve
honom med oss, så måtte vi besöge storförsten med vår skrifvelse
och förnimme hans villje, om ofvanbemälte Erich Håkanson oss till
honom följacktig vara måtte. Han ville ock sielf därom tillskrifve
storförsten, och emedlertid man finge beskied därom igiän ifrån
storförsten, så skulle vi drage sakta framm åt vägen och hafva honom med
oss, hvilket och så skedde. Och den tid vi vore komne på 40 mile
när till Moskovien, fick prestafven bref ifrån storförsten, at Erich
Håkanson måtte komma med oss till honom, och at vi skulle icke
dragé till Muscovien, utan oförsummeligen skynda oss till en annan
ort, där han oss till förhör hafve ville, nemligen Alexanders Slaboda,
hvilken ligger 20 miler vid pass norr ost ifrå Muscovien. Och den
tid prestafven hade samme beskied bekommit om oss, så skyndede
han oss framm, dett mäste mueligt var, och kommo så den 5:te
februari till nye Alexanders Slaboda [1].
Där mötte oss fyre prestafver, nemligen Constantin, Maluta,
Affanassy och Fædor, och undfångade oss på storförstens vägne och
fölgde oss en liten half mil till gamle Alexanders Slaboda, det
betyder på svenska frihet, och strax ville de enteligeu vede, om vi hade
fullkommelig befallning at tillsäija storförsten det som han af kungl.
Maijest. till Sverige, vår äller nådigste herre, begiärt hade, eller
icke. Därtill svaredes, at hvad värf och ärender vi hade, dem varde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
