Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss, at vi sådant skulle hafve fördrag, heller vi vorde hans grimme
vrede förnimmendes med det förste, förmälendes där hoss ock, at
deris herre sammaledes ganska illa tillfreds var, at högbemälte kungl.
Maij. så lenge hade fördrögt med sine sändebud och icke förr dem
till honom förskicket, gifvendes doch därhoss tillkiände, at hvar som
högt bemälte kungl. Maij. ville giöre det som storförsten vore
begiärandes, så ville han hålla kungl. Maij. för sin vänn och broder,
hvilket de mente hans kungl. Maij. och väl kunde giöre, alldenstund
härtig Johan och hans förstinde hade icke ene tro, efter han lutersk
och hon papistisk vore, och hvar sora kungl. Maij. dett icke ville giöre,
så skulle vi vette, at all vänskap skulle vare ude. Därtill blef nogsamt
munteligen svaradt, sedan och skrifteligen med, men dett galt
föge hoss dem, och därmed drogo vi åter i vårt härbärge igiän.
Den 9:de februari kommo vi åter till Nye Slaboda igiän och
kalledes först för storförsten och sedan till handels med rådet och
gåfvo vi dem både munteligt och skrifteligt svar på dett de oss hade
öfverantvardet och sade därhoss, at hvar theres herre finge dett han
begiärede, så måtte vi begiäre igiän hvad som vi ville; dett skulle
också oss blifve efterladit. Doch sade vi oss ingalunda kunna ingå
det, som storförsten var begiärandes, och för änn vi kommo till
handels, så begiärede vi at den kristelige leigde, som han oss gifvit och
vår herre och konung bekommit hade, måtte oss hållit blefve, sammeledis
och at oss fritt efterlades måtte at proponere de värf och ärender,
som oss af vår herre och konung befalte vore at andrage, efter
hans k. Maij. var och en nådig [ɔ: mäktig?] herre och konung, såsom hans
kungl. Maij. thet och udi denne feigde nogsamt hade bevist emot
sine fiender och ingen annan potentat undergifven uden Gud allene,
och vore storförstens vänn och icke tienere, och därföre borde icke så
ille uptages, hvad som vi på kungl. Maij. vägne i så måtto hade
proponeret, så som dett var skedt dagen tillförne, när som de oss tillsade,
at dett skulle oss kåste vårt lif, hvarsom vi med sådant otillbörligit tal
vore framkommende mere. Thär hoss ock gåfvo vi tillkiände, at kungl.
Maij. försåge sig till storförsten, at han den frid, som han giort
hafver med kungl. Maij., varder hållendes fast och oryggeligt ved mackt,
såsom en kristen potentat och herre ägner och bör, och icke för den
skull bryte och honom om intet giöre, at hans begiäran icke kunde
giöres så tillfyllest uti alle måtte som han villde, och blef så videre
proponered, hvad som uti vår medgifne instruction och den replica
är författat, som är at högtbemälte kungl. Maij. måtte stå fritt at
bekrige och intage alle de slott i Lifland, som Pålen och härmästeren
inne hade; item at hans kungl. Maij. måtte vare efterlåtit at angripe
alle sine fiender både till lans och vatn, hvarsom hälst man demm
antreffe kunne, och i synnerhet på sine egne strömme och farvatn,
thärnäst och om härtig Christopher, och hvad som mere (var) uti
samme instruction och replica omberöres och vi kunne tyckia till
handelen tienligit vara. Därmed drogo vi vår väg, förväntandes svar igiän.
Den 10 februari kommo vi åter upp igiän, sammaledes först för
storförsten och sedan till handels med rådet. Där hade de anteknadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
