Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos sig; och efter man intet kunne hafve frid, så måtte högbemälte
kungl. Maij. vår allernådigste konung och herre ställe det Gudi i
händer, som högbemälte kungl. Maij. och väl varder uti sin rätfardige
sag giöre bistånd, och efter ofred på alle sider nu vare skulle, så
kunde hans kungl. Maij. väl giöre fred både med Pålen, de Danske
och Lybske, efter de hade allerede nogsamt sig tillbudit, och kunne
så igienom Guds nådige tillhiälp väl bestå en mäcktig fiende; dett
begiärte var icke så ringe, utan där hängde månge tusende halsben
på till äfventyrs. Men det gält intet hvad vi sade, uden dett blef
ringe ackted. Så efter vi kunde ingeledes videre komme med sagen,
och storförsten hade nu sine sänningebud rede, nemligen Fædor ...nnoi [1]
och hans medfölje, som strax skulle drage till konungen i Polen, de
thär lång tid hade leget och förvändt efter, hvad afsked vi skulle
bekomme, så befrucktede vi endels, at storförsten ville giöre fred med
Pålen och vare så i förbund med honom och de andre högbemälte
kungl. Maij. fiender, därföre begynte vi vänligen på dett siste at
handle med dem och begiärede, at storförsten och de gode herrer ville
då lade oss komme till svars och tale med sig och höre våre tal med
och icke så snöpeligen vise oss af, som de därtill giord hafve, uden
hällre begå dett så [hos] högbemälte deres herre och keijser, at hans
Maij. ville efterlade kungl. Maij. dett vi på hans kungl. Maij. vägne
begiärt, både hvad som uti instructionen och repliquen [2] var förmälet,
som och elljest af oss blifvit proponered; ty där är ändå nog igiänn,
som hans keijserlig [Maij.] står yppet, efter dett at kungl. Maij. giör
honom till villje alt dett hans kungl. Maij. möijeligt är till giörendes.
Så sade de at de ville gå till deris herre storförsten och förhöre hvad
hans keijserl. Maij. dem därtill svarede, det ville de säije oss igiän.
När de hade varit, kommo the igiänn och sade: Edert ärende hafve
vi andragit keij. Maij.; så svarer hans keij. Maij. därtill, at af hans
fäderne Lifland kan hans keijser. Maij. ingelunde mere aflade, änn nu
sagt är, men om hans keij. Maij. kan bekomme N., så vill hans keij.
Maij. unne och efterlade, at kungl. Maij. må intage någre slått i
Curland; seden kan eder herre (om han vill) lade härtug Christoffer få
dem inn, och när eder herre kan få dem inn först, så må han lade
keij. Maij. därom förstå, och skole I vide at storförsten intet litet är
vred, at I hans keij. Maij. så lenge har uppe hållit; och de ville
änteligen vede om vi ville ingå dett hans keij. Maij. begiärede eller eij,
därefter hans Maij. kunde lade sine säger, ty han ville ingelunde mer
giöre till sagen, änn han nu giort och tillbudit hafver. Så, efter dett
och vi intet mere eller anned kunde giöre till sagen, så gingo vi till
och förhålle rådet, om möijeligt vore, at man så giorde brefvet, at
inge slott eller hus däruti vorde nämde, uden hvar måtte af fienden
intage dett han bekomme kunde, så väl i Kurland som annerstädes i
Lifland. Thär sade de neij till, ingelunde, dett skall så blifve som
det är. Därföre måtte vi då vare tillfreds därmed, som thet tå af
dem blef beslutedt, efter då ingen ann en middel för handen vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
