- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
349

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖFVER8TELÖJTN. JOH. PBINTZ VID CHEMNITZ1 KAPITULATION ÅR 1640. 349

approcherna framgick fienden så fort, att han på tredje dagen var
ander grafven, ur hvilken Vattnet leddes bort. En bro öfver den
samma sprängdes. Under tiden underhöllo musketerarne eld från
approcherna, så att ingen å försvararnes sida vågade visa sig på
muren.

Den 24 kl. 1/2 9 f. m. stormade fienden från tre håll, men
fortsatte egentligen endast på ett och borttog därvid ett verk utanför
porten. Vid detta tillfälle stupade en korpral och en gemen af
Vestgöta ryttare. Fienden började nu föra stormstegar in i skansen,
men de 200 kejserlige, som inkommit i den samma, blefvo dock
beskjutne med beckkransar och refflade gevär och åter jagade därifrån,
lemnande stormstegarne qvar. Denna attack varade i fem timmar.
Kort därefter blef en af portarne underminerad. Under loppet af
dagen förnyade hertigen af Braganza sin begäran om ackord, men
emedan Printz ej ville inlåta sig på ett sådant, skickade hertigen
efter stycken.

Den 25 ankom kejserlige generalfålttygmästaren grefve de Suys
med 12 stycken, 1,000 musketerare och 500 ryttare. Printz
uppmanades då å nyo på samma sätt som förut att gifva sig på nåd
och onåd, men lemnade till svar, att han med sin trupp heldre ville
dö. Fienden lät därpå högt utropa, att, så snart första styckeskottet
smält, skulle ingen af försvararne mer få pardon. Printz svarade
därpå, att han måste hafva allt sådant att vänta sig, och anbefalde
hvar och en af de sina att vara vaksam på sin post

Emellertid hade borgarena på flera håll i staden sammangaddat
sig och uppviglade ryttarne. Det dröjde ej heller länge förr än 12
ryttare kommo till Printz besvärande sig öfver att de arbetat och
vakat i fem dygn samt påstodo sig vara skickade från alla
kompanierna för att bedja honom antaga ackord. De sade, att kamraterna
gerna ville strida längre men ej förmådde. De ansågo äfven, att
Kongl. Maj:t ej kunde vara betjent med att de skulle dö som får.
Printz uppläste genast för de omkringstående fältmarskalkens order
af den 5 april, försäkrande dem därpå, att det ännu ej vore tid att
ackordera och att de ej ledo någon nöd samt bad dem vid Gud och
all välfärd att skynda till sina poster; han ville i motsatt fall visa
dem annat. Knappt hade en baif timma förflutit, förr än omkring
100 ryttare kommo framspringande till närheten af Printz. För
majoren och några andra där stående officerare uttryckte de enhälligt
sina klagomål och bedyrade, att de ej längre stodo ut. med att fäkta,
huru gerna de än ville. Printz, som hörde detta, svarade därpå:
»Mine redlige ryttare låtom oss icke öfvergifva hvarandra och våra
standar, så länge vi lefva, ty förlora vi dessa, så vågar ingen af oss
åter komma med sin fot i Sverige». De svarade då, att de voro
ryttare och ville såsom sådane lefva och dö med sina standar på
öppna fältet, men på fastningsmurarne voro de ej hemmastadde, och
dessutom funnes någon möjlighet till försvar nu ej för handen. Printz
förmanade dem ytterligare flera gånger och bad dem ännu hålla stånd.
Deras slutliga svar blef dock, att de gerna ville, men omöjligt förmådde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free