Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
Ryttarne hade nu i sex dagar och fem nätter icke blifvit aflöste
från sina poster och voro af ansträngning utmattade. Det oaktadt
var Printz böjd för att med värjan i hand drifva dem tillbaka till
sina poster, men då det förut visat sig, att han ej kunde med
stränghet förmå folket till lydnad, besinnade ban sig och vidtalade
sin major, qvartermästaren och några andra officerare, att de, som
voro äldre vid regementet än han och därföre lättare med goda ord
kunde inverka på ryttarne, skulle gå omkring bland dem samt
uppmuntra och tillhålla dem att vara trogne mot konung och
fädernesland. Ville de blott fäkta och ännu en gång utstå en stormning, så
kunde Gud nog gifva dem ett bättre ackord. Officerarne gingo med
detta uppdrag, men kommo tillbaka med det vanliga svaret, att
ryttarne icke längre stodo ut att fäkta. Ofrige officerare äfvensom
predikanten befaldes äfven att tillhålla och förmana ryttarne, men
återkommo med samma svar. Printz förklarade likväl i flere
officerares närvaro, att, förr än han ingick på ett nesligt ackord, skulle
man fä hugga hufvudet af honom, äfven om han hade tio halsar.
När nu Printz såg, att på detta sätt föga var att vinna, kallade
han till sig alla officerarne för att öfverlägga om hvad som återstod
att göra. För dessa föredrog han sakernas ställning. Hvar och en
uppmanades att säga sin mening och gifva de råd han ansåg lämpliga,
men ingen yttrade sig. Printz framtog då Banérs order och uppläste
den åter med eftertryck flera gånger för dem. Såsom sin egen tanke
framhöll han, att, ehuru ordern var omöjlig att efterlefva, då man
ej hade rausketerare, kunde han likväl ingalunda antaga étt enkelt
ackordstillbud, ty, om han sedan kom till armén, så skulle detta,
såsom ordern lydde, kosta hans hals. Han ville mycket heldre dö i
strid mot fienden. Sedan Printz förkunnat detta vara hans beslut,
yttrade major Silfverlood: »Gud vet hvad häri är att göra denna
afton. Helt säkert storma de åter, och det är oss omöjligt att mota
dem på alla håll». Han sade därjämte sig under förra natten sett
några ryttare, beväpnade med gevär, komma springande från sina
poster. När han hade velat drifva dem tillbaka, hade de påstått sig
vara skickade efter krut och kulor. Då han emellertid icke trodde
dem, hade han satt sig till häst och med blottad värja i hand jagat
dem tillbaka. Qvartermästar Ulfsparre yttrade för sin del blott:
»Gud vet hvad jag vill råda, för närvarande finnes ingen möjlighet.»
Löjtnant Bengt Gunnarsson, som förrättade rvttmästaretjenst i stället
för den hemförlofvade Griss, menade, att manskapet var utmattadt
och ovilligt. Han hade sett karlar så utom sig af trötthet, att, när
de, stående på muren, affyrade ett muskötskott, stöten däraf
förorsakat, att de fallit ned från muren. Printz försäkrade då å nyo,
att, vara huru det ville, han för sin person icke kunde antaga ackord,
utan heldre ville dö med svärdet’ i hand. På detta svarade alla
officerarne enhälligt, att, ehuru det stod i ordern, att man skulle
ackordera, det icke vore säkert att man därigenom förekom folkets
nedgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
