Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WEBER, ALLMÄN VERLDSHISTORIA.
3
eller Roths arbeten tyckes hr S. ha brytt sig om att följa, och hvad
som är mera underligt, icke ens professor Hammarstrands uppsats i
Illustrerad verldshistoria. Orsaken härtill torde väl vara författarens
stora antipati for allt hvad »öfverklass» heter. Att feodaladeln var
en öfverklass låter sig nu visserligen icke förneka, men den rol den
spelat i verlden är så stor, att det måste väcka förvåning, då en
historiker som hr S. ej aktat nödigt att närmare taga reda på det
samhällsskick som denna adel grundade. Icke har man väl sannt
eller träffande karakteriserat feodaladeln med detta påstående: »i
sjelfva verket utöfvade vördnaden för relikerna samt ångesten för
kyrkans straff och helveteskvalen på den franska röfvaradelns råa
sinnen större makt än lag och vapen.» Månne någon historiker på
fullt allvar kan förneka, att feodalismen var fullt organisk så väl i
sin uppkomst Bom utveckling, samt att den för sin tid och för den
allmänna utvecklingen varit utan allt gagn?
Duruy, som äfven är demokrat, visar i sin Vhistoire de France,
att denna feodaladel i hög grad befordrat återupprättandet af
familje-lifvets helgd, som under frankernas beröring med romarna så godt
som försvunnit. »La femme rep rit alors son rang dans la famille
et dans la société, celui que déjà la loi mosaique lui donnait.»
I sitt tal om vasallernas rättigheter säger han: »De lå ces grandes
et fortes maximes de droit public qui, à travers mille violations,
sont arrivées jusqu’à nous: nulle taxe ne put étre exigée qu’après
le consentement des contribuables, nulle loi n’est valable si elle n’est
acceptée par ceux qui lui devront obéissance; nulle sentence n’est
legitime si elle n’est rendue par les pairs de Taccusé. Voilà les
droits de la société féodale que les Etats généraux de 1789
retrou-vérent sous les débris de la monarchie absolue».
Mycket annat kunde vara att tillägga om denna sak, men det
sagda må vara nog. Vi våga dock säga, att en författare, som ej
förstår eller gitter förstå feodalismen, han måste misslyckas i sin
behandling af medeltiden, och detta kan ej ske utan att äfven
framställningen af nya historien på många ställen kommer att åtminstone
för den mindre kunnige blifva rätt svår att förstå.
Vi böra dock erkänna att nya historien utmärker sig för mera
jämnhet än både gamla tiden och medeltiden. Hr Sjögren är
visserligen ingen vän af »skrifvardömet», men han är dock på långt när
ej så orättvis mot detta som mot feodaladeln. I fråga om nya
historien vilja vi endast anmärka, att behandlingen af det engelska
parlamentets och konstitutionens utveckling är så knapphändig, att det
blir hardt när omöjligt för läsaren att om dem få någon klar insigt.
Hr Sjögren har häri varit konsekvent. Ty hans skildring af
parlamentets uppkomst och utveckling under medeltiden är också mycket
knapphändig samt dessutom på sina ställen oklar eller motsägande1).
Öfversigten öfver nyaste historien är till en stor del hr S:s eget
verk och i det hela mycket förtjenstfull.
*) Så vidt vi veta, var det ej genom magna charta, som städerna fingo rätt
att skicka ombnd till parlamentet, ntan denna rätt fingo de jn först så
småningom nnder Edvard 1:8 regering efter att första gången 1264 varit kallade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
