Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WACHTMEISTER, ADELNS PRIVILEGIER.
II
föreskrifter om de förhållanden, under hvilka adeln skulle ega rätt
att kalla husprester, meddelades» — just ådagalägger med all möjlig
tydlighet att det icke är ett privilegium, vi bär hafva att göra med.
Ty när det brefvet utfärdades, voro ju, likaväl enligt 1772 som
enligt 1720 års regeringsform, ståndsprivilegier genom grundlagen
garanterade och kunde följaktligen ej genom ett k. bref inskränkas.
Till samma anmärkning föranleder en af förf. ej citerad k. kungörelse
af l7/3 1813, som bjöd att en husprest, den där ej på tre månader
vistats eller tjenstgjort hos den honom kallat, stäldes till konsistoriets
disposition: icke kunde K. M:t något sådant förordna, om det var
ett privilegium högstdensamme därigenom begränsade. Återstår då,
såsom stöd för den ifrågavarande rättighetens privilegiinatur, ett enda
skäl, nämligen att 1847—48 års riksdag erkänt den — men därför
icke åberopat något skäl och ej anfört eller kunnat anföra någon
privilegiiparagraf, hvadan detta yttrande i en riksdagens skrifvelse ju
icke visar annat, än att oriktigheter kunna inflyta äfven i sådana
dokument. Förf. vill emellertid ej släppa detta privilegium. Hans
bevisföring har något förvånat oss.
Adelns förmenta privilegium att kalla husprester är ett af de
tre ännu bestående adelsprivilegier, som förf. anser sig hafva
upptäckt annorstädes än i 1723 års urkund. De andra två sägas vara
adelns rätt att af egna tjenare och fogdar, som tillgripa
uppbörds-medel, utkräfva samma straffansvar, som drabbar enahanda förbrytelse
af kronans uppbördsmän, samt stadgandet att bouppteckningsafgiften
i adelsbetjentes sterbhus i Stockholm erlägges med blott V3 % af
redbare och visse medel. Man blir nyfiken att inhemta, när dessa,
ej i 1723 års urkund upptagna, privilegier sedermera tillkommit i
den för meddelande af ståndsprivilegier stadgade ordning, men härom
har förf. intet att säga. Nej, tvärtom, lära dessa tre privilegier vara
— äldre än från 1723. Visserligen, säger förf., blefvo de »af en
eller annan anledning icke i privilegierna intagna», nämligen i 1723
års »förnyade kodifikation» af adelns privilegier. Men då de hörde
till de välfångna gamla privilegier som garanterats i g 40 af 1720
års E. F., så »fins ingen anledning att frånkänna dem naturen af
adelsprivilegier». För oss ställer sig saken så, att det fins absolut
ingen anledning att tillerkänna dem en sådan karaktär. Äfven om,
hvilket ej är visadt och ej af någon kan visas, dessa tre saker höra
till dem, som åsyftades i nämnda S af 1720 års B. F., så lär icke
denna paragrafs försäkran om icke närmare angifna privilegiers helgd
kunna gälla framför den tre år senare, i den för privilegiiärenden
gällande grundlagsordning, af samtliga riksstånden och K. M:t
vidtagna omarbetningen af adelns privilegier; ty sedan dessa kommit
till stånd, var det dessa adelsprivilegier, och inga andra, som kunde
af 1720 års R. F. garanteras. Författarens antagande kommer f. ö.
i öppen strid med slutorden uti inledningen till 1723 års privilegier,
der konung Fredrik säger sig vilja »adelns gamla, väl förvärfvade
privilegier, friheter och rättigheter återställa, styrka och stadfasta,
pä sått ock vis som alt härefter följer». Är det verkligen rätt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
