Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfversigter och Granskningar.
Svenska Biksdagsakter jämte andra handlingar, som höra till
statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521—1718.
Första delen, med understöd af statsmedel utgifven af Emil
Hildebrand och Oscar Alin. 1. 1521—1544. Stockholm P. A.
Norstedt & Söner. 1887. Stor 8:o, xiv + 420 sid.
Den vackra och vigtiga publikation, som nämnes här ofvan, hann
att utkomma nog tidigt för att glädja den framstående häfdatecknare
och fosterlandsvän, som tog det första initiativet till dess utgifning.
Det var vid 1853 års riksdag, som dåvarande professor Carlson väckte
motion om ett statsanslag »till offentliggörande af svenska riksdagars
och mötens förhandlingar från början af Gustaf den I:s regering».
Förslaget kom att skjutas åt sidan af andra historiska publikationer, och
först nu, kort innan upphofsmannen lade sina ögon tillhopa, fick han
se första frukten af sin tanke mognad. Han fick sålunda vänta länge,
men det beter ju, att man ej väntar för länge, när man väntar på
något godt, och det är mycket möjligt, att tider och omständigheter
äro gynsammare för arbetets lyckliga fullbordan nu, än de voro för
30 år sedan.
Man behöfver endast kasta en blick på det storartade arbete, som
för närvarande pågår nästan i alla länder för samlande och utgifvande
af historiska urkunder för att finna, att det är en allmän tidsriktning
inom häfdaforskningen, med hvilken man här har att göra. Det är
väl sant, att hvarken 1600- eller 1700- talet saknade intresse för
dylika urkundspublikationer; tvärtom eger man i synnerhet från
1700-talet ett stort antal vigtigt samlingsverk; men hvad man då saknade,
var det sinne för noggranhet (»akribie») och den historiska kritik, som
ensamma förmå gifva dylika verk ett bestående värde. Just dessa
egenskaper äro utmärkande för vår tids forskning; detta är det sunda och
riktiga i den mycket omtalade »realism», som på andra områden
lemnat mindre lyckliga resultat. Äfven inom historieforskningen kan
realismen urarta till ett öfverhandtagande af detaljundersökningar och
ofruktbar källkritik på bekostnad af historisk teckning och historisk
stil; men på detta område har dock tidsriktningen verkat öfvervägande
godt. Också har man sett historieskrifvare af de mest olika skolor alla
öfverens om att erkänna och uppskatta betydelsen af urkundspublika-
Hiit. Tidskrift 1887. Granskn. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
