Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. MCCARTHY, ENGLANDS HISTORIA I VÅRA DAGAR.
41
Den utmärkte franske litteraturhistorikern H. Taine uttalade sig
i de mest berömmande ordalag om desse fyratio engelsmän. Han
ansåg dem fullt jämbördige med Frankrikes »fyratio odödlige». Men
högst f& af engelsmännen funno en så stor nåd for Taine som just Justin
McCarthy. Den store franske kritikern uttalade sin beundran öfver
McCarthy icke blott som romanförfattare, utan äfven som historiker
och politiker.
McCarthy föddes i Cork på Irland 1830. Efter slutade studier
egnade han sig en tid åt pressens tjenst. Men år 1867 utgaf han
en roman, som gjorde stormande lycka, hvarför han ock sedan under
flere år företrädesvis egnade sig åt skönlitterär skriftställare verksamhet;
äfven de romaner, som han nu utgaf, mottogos med bifall. Alla
utmärka de sig genom en glänsande stil, på samma gång de vittna om
sin författares fantasirikedom.
Dessa egenskaper återfinnas ock i hans historiska arbeten. Hans
»History of the four Georges» som utkom 1884 väckte stort bifall.
Men med ännu större bifall hade man mottagit hans »History of our
own times», som utkommit redan 1880 i fem volymer (Tauchnitz
edition.) Ett sammandrag af detta arbete är »A short history of our
own times», hvars första del dr Ålund öfverflyttat på vårt språk.
Liksom det nyssnämnda större arbetet börjar det med Vilhelm IV:s
död och drottning Victorias tronbestigning. Det slutar med lörd
Beaconsfields fall 1880.
En engelsk historieskrifvare torde knappast kunna få ett
märkligare tidsskede att skildra än detta. Träffande säger också McCarthy:
»En regering, som under sina första år såg den elektriska strömmens
användning till fortskaffande af budskap, de första lyckliga försöken
att tillgodogöra ångkraften för den transatlantiska sjöfarten,
järnvägsväsendets allmänna utveckling i detta lands alla delar samt införandet
af pennyposten, måste, äfven om hon ej lemnat annat minne efter
sig, anses hafva förvärfvat sig ett varaktigt rum i historien. De «enaste
fyratio eller femtio årens historia skiljer sig nästan helt och hållet från
hvaije föregående tidsålders. I hela den del af vårt samhällslif, som
beröres af industriella och mekaniska uppfinningar, se vi en fullständig
omhvälfning. En man af våra dagar, som plötsligt försattes femtio
år tillbaka i tiden, skulle finna sig nästan lika bortkommen och ha
lika svårt att reda sig, som om han försattes tillbaka till den tid, då
romarne innehade Britannien. Han skulle finna sig besvärad vid hvart
steg han tog. Han skulle knappast kunna göra någon ting på samma
sätt som han gör nu. Sir Robert Peel reste från Rom till London
för att öfvertaga premierministersposten nästan på samma sätt som
Konstantin reste från Tork till Rom för att bli kejsare. Äfven den
förnämaste resande hade ej till sitt förfogande mer än hvad hästar och
segel kunde åstadkomma. Några fä år därefter skulle Peel kunnat
förflytta sig från Rom till London på fyratioåtta timmar».
Men detta tidsskede är ej märkligt endast genom de
omhvälfningar, som de mekaniska och industriella uppfinningarne åstadkommit.
Äfven Englands politiska, sociala och religiösa lif ha under denna tid
ffiat. Tidskrift 1887. Granskn. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
