Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfversigter och. Granskningar.
Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell.
vii+ 162 sid., med karta öfver krigsskådeplatsen. Stockholm,
Suneson, 1887.
Det är icke utan räddhåga, som jag går att recensera denna
märkvärdiga bok, ty jag erinrar mig ett omdöme ur denna tidskrift,
fàldt af en militärisk författare till en civil recensent, »att den som
skrifver ett yrkes eller en vetenskaps historia måste först göra sig,
åtminstone nödtorftigt, förtrogen med själfva yrkets och vetenskapens
teori»*). Då jag känner med mig själf, att jag i krigsvetenskapen så
godt som ingenting vet, skall jng emellertid inskränka mig till att i
detta stycke endast framställa frågor, för hvilkas besvarande jag skall
taga hjälp af kapten Mankell själf och andra militärer från och med
löjtnanter till fältmarskalkar och kungar.
Författaren inleder sitt arbete med att motivera detsamma. Han
uppställer den frågan, om norrmännen år 1814 kunde försvara sig,
och menar, att om denna fråga besvaras med nej, så måste
konventionen i Moss och det därefter följande unionsfördraget betraktas som
en gåfva af svenska folket, som åtminstone förbunde det norska till
tacksamhet och eftergifvenhet; men att om den besvaras med ja, man
måste erkänna, att unionsfördraget var grundadt på likställighet och
utgjorde en kompromiss, som var en följd af klart insedda
gemensamma intressen. Frågans besvarande har därför i författarens ögon
icke blott en historisk, utan ock en politisk betydelse.
Härvid uppstår genast en undran hos läsaren. Recensenten har
icke så litet sysslat med den unionela litteraturen, men vet sig aldrig
åtminstone från de sista tjugu åren af män med någon auktoritet
hafva läst eller hört ett förnekande däraf, att unionsfördraget i stort
sedt grundats på likställighet, ehuru denna icke kunde fullt
genomföras, såsom det ju icke häller tills dato skett; och att detta
unionsfördrag var en kompromiss, grundad på gemensamma intressen, torde
häller ingen vilja bestrida. Äfven om det skulle lyckas uppspåra en
eller annan svensk, som vore så okunnig i den unionela rätten och
dess historiska uppkomst, att han förnekade dessa fakta, så inses ej,
>) 1886, H. 3. Bilaga, sid. 2.
Hiit. Tidskrift 1887. Granskn.
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
