- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
52

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

ÖFVER8IGTER OCH GRANSKNINGAR.

kan det icke nekas, att några enskilda af befälet1) begått betydliga
fel, men dels kunde dessa fel hafva blifvit förebygda och dels kunde
man också genom kraftiga åtgärder hafva förekommit deras
verkningar. Det skulle därför vara oriktigt att bedöma nationen och armén
därefter». Likasom pojkar emellan den parten, som fått stryk, i nio
fall af tio söker trösta sig själf och nedslå sin vederdeloman därmed,
att om han hunnit göra så och så, eller om icke det eller det kommit
emellan, så skulle den andra visserligen fått se på annat; så gjorde
kapten Meydell och hans landsmän 1814 års fälttåg om igen och
förvånade — väl icke världen, men säkert Karl Johan och svenskarne
genom en serie af märkvärdiga hjältebragder — på papperet. Under
Karl Johans bortovaro i Tyskland bryter han in i Sverige med 30,000
man och eröfrar Göteborg, Venersborg, Åmål, Karlstad med
tillhörande landskap, tager därpå Dalarne »genom en blott marsch» och
drifver operationerna vidare mot Upland och Stockholm. Tager han
fatt på 1814 års fälttåg i Norge, så finner han lätt, att svenskarne
ingenting hade kunnat uträtta, om norrmännen haft en duglig
fältherre. Han levererar emellertid batalj vid Rakkestad med de där
församlade trupperna och vinner seger mot svenskarnes öfvermakt, ty
»att den skulle gå förlorad var alldeles icke att förmoda med den
stämning, som rådde bland trupperna». Därpå anser han en diversion
i Sverige lämplig, under det han dock uppställer som ett mera
lämpligt alternativ, att kriget redan från början hade blifvit öfverflyttadt
på svensk mark o. s. v.

45 år senare utgaf samme Meydell i Munchs Maanedsskrift en
omarbetad och förökad upplaga af sin gamla skrift, i hvilken han
hade så mycket mindre anledning att slå af på den norska arméns
genom honom förvärfvade pappersmeriter från 1814, som han nu
(1860) bragt densamma upp till minst 50,000 man och för Öfrigt
hunnit glömma alla de svårigheter af ekonomisk art, med hvilka
Norge och dess armé 1814 hade att kämpa.

Meydells böcker blefvo en hufvudkälla för dansken Sørensens
framställning af 1814 års krig, men denne framlade (1871) själf den
nya iakttagelsen, att Karl Johan i själfva verket ingenting egentligen
uträttat med sitt norska fälttåg, utom det att han öfvertvgade sig
själf om att ingenting stod att uträtta med ett på samma gång så
modigt och så förslaget folk som det norska.

Jag har något uppehållit mig vid denna dansk-norska
krigshistoria och dess föranledning af den grund, att den står i ett mycket
nära förhållande till kapten Mankells . bok. Meydells kritik öfver
både norska och svenska felsteg, som skulle blifvit under kriget
begångna, går ganska troget igen i kapten Mankells kritiska belysning
och ofta nog äfven hans efteråt uträknade militäriska framgångar. I
ett liknande förhållande står kapten Mankells bok till Sørensens och
till de civila åklagarnes aktionsinlägg i Staffeldts process, hvilkas

2) Förf. begagnar uttrycket Underkommanderende, hvarmed han sannolikt,
menar brigad c heferne och deras vederlikar såsom Staffeldt, Stabell, Krebs, Röde
Heger mann, Arenfeldt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free