Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANKELL, FÄLTTÅGET I NORGE ÅR 18 14.
6r
bataljoner gick öfver till fienden efter konventionen (Det norske
Feldttog 1814, s. 50). »Naar hele Divisioner gaae over til Fienden,
saa er det i Almindelighed deres Officeerers Skyld. Hvor er det
mueligt att en heel Division kan komme saavidt, uden at dens
Offi-ceerer veed noget derom —?» På denna anklagelse svarar
bataljonens chef: »Ikke alene om de tvende Batailloner af Aggershuusske
Skarpskyttere, men om Infanterie o g Artillerie blifver Talen, naar det
gjælder den Övergång til Fienden, som Forfatteren sid. 50
bekjendt-gjør. Jeg maa gjentage det: idelig Modgang svækker Enthousiasmen,
og den menneskelige Natur sønderbryder ofte militaire Former»
(Stabell, Bemærkninger, s. 19, 20). Att for öfrigt alldeles liknande
rörelser egde rum vid flottan, hvilka icke kunna förklaras af någon
olika tolkning af konventionen, kan inhemtas t. ex. hos Larsen, Fra
Aaret 1814, sid. 96 och 97.
Icke häller försvaret af fästningarna synes vittna om någon
synnerlig hänförelse. Hvad Fredriksten angår, berättar major Broek om
sin beskickning till kommendanten för att befalla fästningens
uppgifvande: »General Ohme med flere Officierer modtog mig —, og
med beklemt Hjerte forebragte jeg mit ubehagelige Ærinde om
Fæst-ningens øieblikkelige Overgivelse, ved hvilken Efterretning jeg havde
ventet at see stor Misnøie hos Commandanten og Officiererne: men
dette fandt jeg just ikke, og Aarsagen hertil var, at strax fra
Begyn-delsen havde Infanterie-Besætningen, der bestod af Landeværn, viist
sig uvillig, endog i en saadan Grad, at Ohme og Officiererne maatte af
deres egne Lommer skyde Penge sammen for at tilfredsstille den
høirøstede Fordring om tilkommende Lønning; tillige var Provianten
ei heller stor. Artilleristerne vare deri mod ved freidigt Mod og
sagde, at de vilde med Kugler forsvare sig imod de Svenske og med
Haandspager imod Besætningen, naar denne ikke vilde det Samme,
som de vilde» (Rée, Om Begivenhederne i Norge 1814, sid. 53 o. f.).
Om Fredrikstad berättar Meydell, att borgerskapet sökt utbreda
modlöshet hos besättningen, och anser, att »de gode borgare hade bort
behandlas på krigsmaner, så hade saken snart nog kommit i
ordning igen».
Sedan författaren efter sina norska förebilders exempel så att
s£ga offrat konung Kristian lik en ny Domaide för landets nöd, låter
han honom också bära nästan hela bördan för krigets misslyckande i
strategiskt hänseende. Särskildt lägges honom till last, att han i strid
mot den antagna försvarsplanen retirerat bakom Glommen utan att
våga något afgörande slag.
Den norska försvarsplanen var uppgjord i aug. 1813 af general
Seyersted. Författarens allmänna omdöme om denna plan är,, att
»den var förnämligast grundad på offensiv, med Glommen till basis,
i landet mellan första och andra försvarslinien, men mindre pà
defensiv bakom Glommen, efter hvars förlust dock alltid åtskilliga
stadier af försvaret ansågos återstå». Seyersted själf angifver sitt syfte
sålunda: »Uagtet vi ei føre nogen offensiv Krig. derför bør vi dog ei
vaere ganske passive og lade • os allevegne angribe. — — Nei vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
