Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
Härom anmärker nu förf. att »det icke torde undgå någons
uppmärksamhet, som hittills följt hans undersökning, att Kristian Fredrik
låt Arenfeldt och Hegermann måla arméns ställning i svart». Redan
det väcker förf:s misstanke, att hvarken Staffeldt eller Seyersted, af
hvilka konungen väntade opposition, blifvit tillkallade. Då förf. anser
Seyersteds utlåtande i statsrådet den 8 aug. förfalskadt, kan man
naturligtvis icke beropa sig därpå; men hvad Staffeldt angår, synes det
egendomligt, att man icke skulle vågat att angående mycket hedrande
och förmånliga stilleståndsvilkor tillfråga en man, som på förhand
förklarat, att norrmännen ej kunde försvara sig, och om hvilken kapten
Mankell med ett från aktör i Staffeldts process lånadt uttryck å sid.
73 förklarar, att han oaktadt gynsamma konjunkturer och goda
utsigter ej ville anfalla svenskarne. Hvad Arenfeldts och Hegermanns
utlåtande angår, vill jag endast fästa uppmärksamheten på, att de icke
målat arméns ställning värre än de båda kritikerna Meydell och
Mankell, och att väl ingen kan förebrå dessa män att hafva sett den
norska arméns utsigter i svart.
Mest egendomlig är emellertid förf:s invändning mot generalernas
påstående, att den norska armén skulle vid södra Glommen få att
göra med öfvermakt. Nämda generaler hade — säger han sid. 113
— 10 à 12,000 man, hvaremot svenska hären vid södra Glommen
räknade »allrahögst 10,000 man». Vi hafva sett huru han förut i
sin kritik af Karl Johans anfallsplan mot Kristiania reducerar den
svenska armén från 40,000 till 30,000 man. Då räknar han
emellertid ännu 21 à 22,000 man »vid hufvudpunkten», som just var södra
Glommen. Nu har han blott qvar 10,000 man! Maken till militärisk
manöver har icke ens kapten Meydell mäktat åstadkomma.
Författaren lägger mycken vigt vid det norska statsrådets
utlåtande. Det framgår nämligen af protokollet, att detsamma på det
kraftigaste hemstält, om ej ett slag kunde vågas, och författaren uppger
efter Aall, att statsrådet i sin helhet ansåg det förödmjukande att
bifalla de föreslagna vilkoren, innan ett slag blifvit vågadt. *) I
synnerhet skall den särskildt tillkallade Falsen hafva yrkat på ett slag,
hvilket yrkande nog till väsentlig del haft sin grund i denne mans
vänskap och varma medkänsla för Kristian Fredrik. Ehuru statsrådet
icke längre kunde hoppas på att föreskrifva föreningsvilkoren och på
förhand binda Karl Johans och svenskarnes händer i detta afseende,
såsom det tyckes hafva drömt om ännu den 8 aug., så är det väl
*) Man skall kanske finna, att detta utlåtande strider mot statsrådets yttrande
den 8 aug. »at denne Vaabenstilstand, som nu bringes i Forslag, i Grunden ikke
er andet efter de forandrede Omstændigheder, end hvad forhen har været til—
buden den svenske Regjerina». Men i samma statsråd gaf konungen sitt kungliga ord
att söka »udvirke saadanne Betingelser for det norske Folks fremtidige Rettigheder,
der i det mindste ere ligesaa fordeelagtige, som det fremlagte Udkast indeholder».
Jag vill fästa uppmärksamheten på att Langes förmodan (Aall a. st. sid. 501),
att med Udkast skulle menas ett svenskt stilleståndsförslag, tydligen är oriktig,
och att härmed bör förstås det utkast till omarbetad författning, som förut blifvit
uppfördt i det norska statsrådet och Karl Johan tillbjudet fore kriget. Se Hist.
Tidskrift, detta häfte sid. 246 och Nielsens Bidrag 1814, II: sid. 271 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
