Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
Platen var tidigt anhängare af Bernadottes val och hade redan
före hans hitkomst gifvit honom del af sina tankar om Sveriges och
Norges förening, en plan, som genast vann den franske härförarens
lifliga bifall. Platen och Karl Johan, begge starka viljor och häftiga
lynnen, förstodo hvarandra, respekterade hvarandra, stödde hvarandra
och tålde af hvarandra, särskildt Carl Johan af Platen, rätt starka
ord. Alla Plåtens älsklingstankar, eller riktigare uttryckt, alla
detaljerna i Plåtens fosterländska system bragtes visserligen inför Carl
Johan och vunno hans erkännande, men bådas vän, generalen grefve
C. H. Posse, skrifver ännu i maj 1829, att endast kanalen har utsigt
att bli färdig. Det andra: centralförsvaret, skärgårdsflottan, mekaniska
verkstaden, kan draga långt ut på tiden — »och kommer aldrig att
med allvar fattas eller beslutas af Carl XIV». Men Platen trodde
sig i kronprinsen Oscar ega en bundsförvandt för dessa landets lifs
frågor, hvilka voro hans eget lifspathos.
Det är denna egenskap hos Plåtens idéer, hvilken gjorde honom
så stark i striden för deras främjande. Unionen, kanalen,
centralfästningen, värnpligten, skärgårdsflottan, ångbåtar, mekanisk verkstad,
allt detta bildade för Platen endast länkar i en kedja, men i en
kedja, som skulle lyfta Sverige och Norge ur beroendets elände upp
till sjelfständighetens ljusa framtid, och för åvägabringandet af dessa
länkar fordrades endast vilja. Inför ett sådant betraktelsesätt kunde
ekonomiska och juridiska betänkligheter i fråga om särskilda detaljer
icke spela någon roll, men man får icke förtänka medlemmar af
riksdagen, att de sågo saken annorlunda. Med stort intresse följer man
De Geers rent historiska framställning af de bittra riksdagsstriderna
om kanalen, kanal-diskonten och mekaniska verkstaden. Opponenterna
hade klara och tydliga skäl för sina påståenden och klagomål, men
Plåtens skäl voro af sådan art att — »man väntar ej med dem attack,
inan gör.» Anfallsvis gick han tillväga, när man kunde väntat att
han skulle hållit sig till ursäkter och förklaringar, därigenom ännu
mer retande motståndarne, men också åt medhållare förlänande en
flägt af den tro, som försatte både berg och millioner. Ännu hade
man icke rätt växt in i konstitutionela förhållanden, därtill kräfdes
nära ett halft sekel, helst konungens obekantskap med landets språk
och regeringsorganisationens svaghet förlängde lärotiden och
förlamade enskilda goda viljors kraft. Så blef stundom en stor mans
sjelfrådighet — då den var oegennyttig och ledd af klar
framtidsblick — en dygd, men, tyvärr, lätt skuren öfver en kam med andra
stormäns sjelfrådighet, som icke bar samma stämpel. Och när de
små ropade på lagen och tidningsmän gjorde sig tül organ för »vox
populi», skuros äfven de af maktens — att icke säga
indragningsmaktens — innehafvare öfver en kam, ehvad de leddes af lumpna
motiv eller brunno af ren nitälskan. Särskildt ha de fortgående
försöken, att under rubriken »majestätsbrott» lagfora klander mot
regeringshandlingar, verkat till förbittring. En påminnelse härom,
vid skildringen af den famösa sammandrabbningen i riddarhusplenum
den 1 mars 1823 mellan Platen och Anckarsvärd, torde icke varit ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
