Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHÄFER, DAS BUCH DES LüB. VOGTBS AUF SCHONBN.
99
betydenhet, men knnde icke mäta sig med de Skanörska. Under
1400-talet försvinna de tyBka anläggningarna vid Skanör — de
nederländska varade längre —, Skanörs marknader upphöra att nämnas,
Falsterbo hade afgjordt vunnit försteget. Men den tiden hade
samfärdseln i denna vrå af Skåne i det bela aftagit. Fisket fortfor att
vara lika gifvande och bedrefs med oförminskad fart ännu ander en
god del af 1500-talet, men handeln hade tagit af och sökt sig andra
platser. Först efter 1500-talets midt försvann sillen. De tyska kolonierna
höllos delvis vid makt, ehuru naturligen i en mera underordnad grad.
Sedan Skåne hade blifvit förenadt med Sverige, uppsöktes k. Carl Gostaf
i Flensburg af tvänne ombud för rådet i Lybeck, som bad, att
stadens privilegier med afseende på Skåne af år 1336 måtte stadfastas.
Ar 1664 fingo verkligen Lybeckarne ett privilegium for Skåne, att
fiska utanför kusten, att för fisket medföra tullfritt salt, nät och mat,
att begagna sig af sina gamla byggnader. Tio år senare omtalas för
sista gången de tyska kolonierna vid Skanör och Falsterbo. Deras
byggnader ref vos för kronans räkning.
Privilegierna af 1664 tala endast om fisket, ej om handeln. Under
medeltiden var handeln hufvudsaken för de tyska besökandena. Fisket
idkades mest af danskar. Först efter det Valdemar Atterdag hade
utsatt sig för Hansestadernas fiendskap och desse hade f&tt en
synnerligen stor makt i Skåne, började tyska fiskare söka uttränga de danska,
men dessa försök voro ej af synnerligen lång varaktighet. Handeln
gällde i främsta rummet uppköpet af fisken, som saltades af
köpmannen: fiskaren fick ej sjelf salta mera än till eget behof, ej heller
handtverkaren, skepparen fick alls icke salta å sin skuta. Den i från
hemstäderna medförda tunnor saltade fisken skickades nt i stora
qvantiteter, åt öster och åt vester. Den skånska sillen ansågs
öfverallt vara den yppersta. I den nederländska staden Kampen var det
föreskrifvet, att den som falböd annan sill skulle invid förrådet hissa
en röd flagg af en half qvadratfots storlek, för att visa, att hans vara
icke var af den bästa.
Men det var icke allenast med sill man handlade i Skanör och
Falsterbo under fiskets och marknadernas tid. Detta hörn af Skåne
blef en ytterst vigtig mellanstation för handeln mellan öster och vester,
den vigtigaste i hela Norden. Preussare och Nederländare och
köpmän från alla de mellanliggande städerna möttes här för att byta sina
varor. Väl kommo skepp stundom dit med varor från andra
områden än hemmet, men det vanliga var naturligtvis att köpmännen
från hvar stad förde med sig varorna från det omkring och innanför
liggande området. Man var under medeltiden ej så djerf att färdas vida
vägar till hafs som vikingarne hade varit, och just därföre var den
Skanörska halföns läge så gynsamt: där köptes österns varor och fördes
till vestern på vesterländska skepp och tvärtom. Mot medeltidens slut
började sjöväsendet utveckla sig, då började man ej längre rädas för
de långa färderna, men då böljade ock de vesterländska skepparne
och köpmännen att spela den mest framstående rollen. Men det var
icke endast storhandel, som drefs här under den tid, då fisket lockade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
