Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHÅFER, DAS BUCH DES Lt)B. V0GTE8 AUK SCHONEN. IOI
omtalas i bevarade urkunder. Schäfer anser det för Falsterbo~området
icke vara så synnerligen svårt att bestämma fitens inbördes lägen och
har ock angifvit dem på en karta. Andra hafva funnit denna uppgift
vansklig och man torde få gifva dem rätt. .Tag vill icke tala därom,
att medeltidsområdet icke var detsamma som nu, i det naturkrafterna
hafva framkallat hvarjehanda forändringar, hvilket Schäfer icke gerna
kunde veta. Men äfven när vi hålla oss enbart till hans
sammanställning af urkundernas uppgifter, befarar jag, att han icke alltid
träffat det rätta. Mig åtminstone synes han icke hafva lemnat
fullgiltiga bevis för sitt antagande, att Stettins fit låg rätt i norr från
Ly-becks, att det Stettinska kors, till hvilket det lybska fitets gräns gick,
utmärkte just sydöstra hörnet af Stettins område.
Kouungen representerades af sin fogde, som residerade på det
éna eller andra slottet, och af sin gjælkære, i senare tid ersatt af
tullnären, hvilken tillvaratog konungens ganska vigtiga ekonomiska
intressen. Hansestäderna voro emellertid icke nöjda med, att deras borgare
skulle stå under dansk mans lydnad och under dansk rätt, närmast
under Skanörs stadslag, hvilken delvis finnes bevarad. Ett par
tämligen sena handskrifter angifva en konung Valdemar som lagens
upphofsman. Prof. Schlyter anser härmed Valdemar Atterdag vara åsyftad;
Schäfer hyllar, såsom det synes med skäl, den tidigare åsigten, att det
är Valdemar Seier, som menas. Städerna drefvo igenom, att deras
medborgare skulle ställas under en egen, från den egna staden utgången eller
ttf stadens myndigheter tillsatt fogde; de flesta städer togo därtill en
rådman. Städerna fordrade vidare, att deras borgare skulle, när de
nnklagades för förbrytelser, icke behöfva svara inför någon annan än
stadens egen fogde. Detta blef ock småningom medgifvet för den ena
staden efter den andra; dock voro gemenligen svårare förbrytelser
undantagna, hvilka hörde under konungens och hans ombuds dom.
Sålunda funnos vid sidan af Skanör och Falsterbo med deras lag lika
många rättsliga områden som där funnos fit — ett drag, som i
väsentlig mon bidrager till taflans brokiga utseende. Först år 1606
upphäfdes tyskarnes egen domsrätt vid Skanör och Falsterbo.
Den romerska kyrkan, som med så mycken ifver grep in i alla
medeltidens förhållanden, kunde icke underlåta att åt fisket och
marknaderna vid de två skånska städerna egna mycken uppmärksamhet.
Tidigt byggdes på Lybecks område en kyrka, af medelmåttig längd
och med en bredd, som ej mycket understeg längden; sådana voro
åtminstone kyrkans mått år 1648. Lybeckarne förebråddes, att denna
kyrka ursprungligen varit bygd för de tyska köpmännen i gemen, men
att den sedermera blifvit helt och hållet inkräktad af Lybeckarne.
Danzig, Stralsund, Stettin, Rostock byggde äfven kyrkor på sina fit,
iie kallades väl kyrkor, men torde snarast hafva varit kapell. Som
de knappt behöfde användas annat än under hösten, torde de knappast
varit försedda med ett ständigt presterskap. Gudstjensten i den lybska
kyrkan synes hafva uppehållits af dominikanermunkar; sådana kommo
■äfven från Stralsund. På det preussiska fitet däremot verkade
franciskaner. I Falsterbo fanns ett Helgeandshus, vid Skanör ett S:t Görans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
