Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE.
3
1723 års prestprivilegier. Det förefaller mig dock något svårt att
tillägga den i nämnde § innefattade erinran till biskopar och konsistorier
att »icke lätteligen och utan åtskilnad förordna prester åt hvar och en,
som det begär» o. s. v., en så kraftig verkan. Sammanställes denna
erinran med den i kap. 19 § 31 i 1686 års kyrkolag (hvilket
lagrum jemte 1680 års k. res. utgjorde grunden för adelns ifrågavarande
rätt) stadgade förpligtelse för adelsmän, som åstundade husprest, att
hos vederbörande biskop och konsistorium visa och angifva de skäl,
som dem dertill föranledde, äfvensom med det af rec. anförda
motivet för berörde erinran i presterskapets privilegier eller att med
kallandet af husprester »härtilldags något oordentligen är tillgånget»,
synes det mig klart, att med samma erinran icke åsyftats någon
ändring i den materiela rätten, utan allenast skärpt uppsigt deröfver, att
denna rätt icke missbrukades. Att 1784 års kongl, bref, — hvilket
icke medförde någon inskränkning i adelns rätt att kalla husprester,
utan fastmera genom det helt allmänt medgifna tillståndet för
adelsmän att kalla sådan prest, derest »de för sin uppbyggelse åstunda i
sina hus att enskild gudstjenst hålla», innefattade en högst väsentlig
utvidgning af rättigheten, — icke är utfärdad i den för
privilegiilag-stiftning stadgade ordning, är visserligen obestridligt, men om ock
möjligen häraf äfvensom af sättet för utfärdandet af 1813 års
författning i fråga om husprest, hvilken under viss tid icke såsom
sådan tjenstgjort, skulle kunna slutas till en hos kongl. maj:t
förefintlig åsigt derom, att rättigheten icke vore af privilegiinatur, måste mot
den bevisning, som härpå skulle kunna stödjas, ställas sättet för
tillkomsten af 1849 års författning i ämnet. Hvad uti det till grund
för denna författning liggande, af kongl. maj:t bifallna beslut af rikets
ständer yttras om den ifrågavarande rättighetens privilegiinatur, lärer
N icke kunna bortförklaras såsom en i en riksdagsskrifvelse influten
oriktighet, utan utgör fastmera en i full öfverensstämmelse med de
för privilegiilagstiftning stadgade former och således på det mest
autentiska sätt meddelad förklaring, att rättigheten, sådan den då
bestämdes, vore att anse såsom ett privilegium.
2). I fråga om de privilegier, hvilka af mig hänförts till tredje
afdelningen eller sådana, hvilka ursprungligen inneburit någon adeln
ensam tillkommande företrädesrätt, men numera genom den allmänna
lagstiftningens utvecklingsgång blifvit gemensamma för alla
medborgare, säger rec. (sid. 16) sig icke kunna annat förstå, än att de,
efter att hafva gått upp i den allmänna lagstiftningen, icke kunna
kallas till lif igen derigenom, att denna lagstiftning ändras^ och
anmärker, att de skäl, hvarpå jag stödt min åsigt, att en dylik
uppståndelse kunde ega rum, ej vore anförda.
Härtill får jag genmäla, att min ifrågavarande åsigt icke behöft
grundas på andra skäl, än de i utredningen (sid. 5 och 6)
åberopade grundlagsparagrafer, enligt hvilka för ändring i adelsprivilegierna
före år 1866 fordrats samtliga riksståndens sammanstämmande beslut
och konungens bifall samt efter nämnde år konungens och riksdagens
sammanstämmande beslut och bifall af ridderskapet och adeln. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
