Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HANS WACHTMEISTER.
närmare belysning af förhållandet torde jag få erinra om det senaste
tillfälle, då ett adligt privilegium uppgått i den allmänna
lagstiftningen. (Jfr utredningen sid. 180 och 181.) Enligt g 19 i 1723
års privilegier eger adeln ovilkorlig rätt att från egna lastageplatser
utekeppa afkastningen af egna frälse gods och bruk, medan enligt
1860 års tullstadga, hvilken erinrar om denna adelns rätt, andra
personer endast med tillåtelse af generaltullstyrelsen eller
distrikttullkammaren egde motsvarande rätt. Enligt nu gällande tullstadga af
år 1877, af konungen i administrativ väg utfärdad, eger deremot
hvar och en samma ovilkorliga utskeppningsrätt, som förut endast
tillkom adeln, hvadan ifrågavarande privilegium sålunda uppgått i
den allmänna lagstiftningen. Nu låter det ju allt för väl tänka sig,
att denna ovilkorligen medgifna utskeppningsrätt i ett eller annat
afseende visade sig medföra någon olägenhet och att kongl. maj:t
derföre genom en ny administrativ åtgärd förde samma rätt tillbaka
inom de gränser, den egde i 1860 års tullstadga. Enligt rec:s åsigt
skulle då adelns i privilegierna grundade ovilkorliga
utskeppningsrätt, hvilken slumrat under det stadgandet i 1877 års tullstadga var
gällande, icke vidare kunna lefva upp. För mig synes det gifvet,
att en åsigt, enligt hvilken två administrativa åtgärder af kongl. maj:t
skulle förmå att på den gällande kraften af ett privilegium utöfva
den verkan, som grundlagen ensamt förbehåller konungens och
riksdagens sammanstämmande beslut med bifall af ridderskapet och adeln,
icke kan vara hållbar.
Ohållbarheten af denna åsigt framträder visserligen bjertast i de
fall, der likheten i lagstiftning blifvit i administrativ ordning
åvägabragt, men är icke mindre otvifvelaktig i de fall, der sådan likhet
blifvit åstadkommen i den för stiftande af allmän lag stadgade
ordning. Att ett efter år 1866 i sådan syftning fattadt beslut icke kan
hafva utöfvat någon inverkan på ett adligt privilegium, framgår ju
redan deraf, att adelns bifall icke blifvit inhemtade Men äfven om
beslutet blifvit fattadt före år 1866 och adeln bifallit detsamma —
hvilket senare ju för öfrigt i de här förutsatta fall icke varit af nöden
för likhetens åvägabringande — lärer åt ett sådant beslut, hvilket
icke medfört någon ändring eller inskränkning i ett adligt privilegium,
ingalunda kunna gifvas betydelsen af en privilegiiafsägelse, som
framdeles kunde mot adeln åberopas.1
Att jag i tredje afdelningen, och ickè i första, uppfört rätten
att resa utrikes och att träda i främmande makts tjenst, har berott
derpå, att jag, med afseende å beskaffenheten af den lagstiftning,
från hvilken det ifrågavarande privilegiet utgjorde undantag, ansett
mig deråt kunna gifva en sådan tolkuing, att privilegiet icke finge
föranleda till åsidosättande af adelsman här i landet åliggande
tjenste-pligt. Rec. har (sid. 16) fastat uppmärksamheten derpå, att ännu
1 Klart är, att här icke är fråga om sådana fall, der privilegiet jaet bestått
deruti, att vissa rättigheter varit adeln med andras nteslntande förbehållna,
såsom t. ex. nteslntande rätten till vissa embeten, till besittande af frälsejord o. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
