Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
J. MANKELL.
Jag är dock i mycket benägen att dela anm:s politiska
uppfattning; och han har säkerligen genom sina utredningar lemnat ett
beaktansvärdt bidrag till unionshistorien.
Men mig förefaller det oaktadt, att hans åskådning lider af samma
brist, som hr Y. Nielsens, hvilken han i öfrigt än gillar, än klandrar,
nämligen att allt för mycket underskatta verkan af norrmännens
resning och den derpå följande väpnade konflikten.
Enligt anm:s åsigt skulle föreningen varit klappad och klar, nä
stån allt från år 1809, samt norrmännens resning 1814 endast
utgjort ett onödigt och störande intermezzo, som allenast fördröjde en
uppgörelse mellan Sverges och Norges ledande män, hvilken blott
vederbörligen hade bort få utveckla sig, för att slutligen nå det
önskliga målet.
Detta må visserligen till en del vara sannt. Men enligt min
åsigt — hvilken hittills delats af många — erhöllo norrmännen,
genom resningen och den slutliga striden, vid föreningen vida bättre
vilkor, än de sannolikt eljest skulle fått. Detta har den ärade anm.
sjelf i ett obevakadt ögonblick medgifvit i ett hänseende åtminstone,
då han s. 239 i nyssnämnda uppsats yttrar, »att den norska
författningens otillbörliga demokratisering utan tvifvel undgåtts, om
konstitutionen blifvit från början öfverenskommen med en svensk konung
eller uppgjord med hufvudsaklig ledning af Wedel och hans parti».
Ja, det är mycket antagligt!
Men hvad för mig är hufvudsaken, är att både anm. och Y.
Nielsen — såsom för öfrigt ej är underligt hos icke militärer — fästat
allt för liten vigt vid de militära förhållanden, som gjorde sig
gällande 1813 och 1814 och hvilkas rätta uppfattning dock ytterst måste
ligga till grund för bedömandet af den diplomatiska och politiska
verksamheten.
Det är dessa förhållanden, jag i mitt arbete sökt utreda och
framhålla, fastän på ett sätt som väckt anm:s synnerliga
missbelåtenhet, hvarför han äfven efter bästa förmåga sökt nedgöra min skrift.
Till en början underkännes min uppfattning af de politiska
förhållanden, som närmast föregingo unionen. Den är icke i
allo öfverensstämmande me^d hans egen, och derföre ses den med
oblida ögon.
Jag har aldrig gjort anspråk på att i det hänseendet åstadkomma
något nytt, utan deraf blott, såsom i förordet uttryckligen
tillkänna-gifves, upptagit så mycket, som varit nödvändigt för förståndet af de
militära företeelserna. Jag har följt de bästa tillgängliga källor —
för svenska förhållanden svenska, för norska norska — till större
delen desamma, som anm. sjelf. Och hade han ej varit så ifrig att
fördöma, skulle han snart funnit, att skiljaktigheterna i uppfattning
ej varit så stora, att de i någon märklig mån kunnat inverka på min
framställning af det militära förloppet.
Men det är just här han vill anfalla mig. Och fastän han i
början yttrar några blygsamma ord om sin oförmåga på detta område,
hindrar detta honom likväl icke att obesväradt göra sig till domare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
