Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
MARTIN WEIBULL
rande Anton Adolf af Vasaborg röjer sig att skriften är författad
på 1740:talet, senare än 1744) betager den hvarje anspråk att
räknas såsom källskrift. Ocli än mera innehållet. Denna skrift,
af hvilken på grund af det emottagande den fick vid sitt
offentliggörande i Handlingar till Skandinaviens historia, så mycket
ingått i literaturen, som åter bör utmönstras, är i behof af en
särskild kritik. Vi tveka ej att föra den till gruppen Anecdotes
de Suède, Anecdota Benzeliana och Mémoires de Pieques.
För den enskilda frågan om drottning Kristinas öfvergång
till katolicism saknar den svenska kälI-litteraturen hvarje
antydan; den italienska literaturen har i Malines1 och Casatis
relationer samt i Prioratos Historia di Christina och Pallavicinox
Vita di Alessandro VII hufvudkällorna.
Huru skildrar Pieques drottning Kristinas förhållande till
Frankrike under året 1652? Och i hvilken dager visar sig
drottningen öfverhufvud under denna tid för honom?
Hans berättelser framställa drottning Kristina såsom varmt
tillgifven Frankrike. Hon omfattar med ungdomligt svärmeri
tanken att åt Frankrike återskänka lugn och fred. Hon vill
uppträda såsom fredsmäklare mellan Frondekrigets partier.
Liksom hon året förut sändt Biörnclou till Paris, Palbitzki till
Madrid för att bemedla den yttre freden, låter hon nu den från
Madrid återvändande Palbitzki erbjuda Sveriges medling i det
borgerliga kriget. Han har uppdrag att öfverlemna hennes bref
till prinsarne och Parisparlamentet samt att därom meddela sig
med regeringen. Frankrikes olyckor berörde henne som om de
varit hennes egna, yttrar hon i brefvet till Condé 1652 10/4.
Hon vill, såsom orden falla i brefvet till hertigen af Orléans
året förut, göra allt hvad i hennes förmåga står för att hindra
detta Frankrike, som ingen förmått att besegra, från att
tillintetgöra sig sjelf. I Frankrikes fara såg hon en allmän fara,
därför kunde hon ej förblifva overksam: dessa äro hennes ord i
brefvet till Parisparlamentet.
I dylika tankar lefde och rörde sig Kristina på denna tid:
de gåfvo uttryck åt ett drag i hennes karaktär: begäret att
stifta fred och försoning. Det hade röjt sig förut, då hon
åren 1647 och 1648 för Sveriges utvidgning i Tyskland icke
ville uppskjuta Europas fred. Det skulle efter tronafsägelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
