Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM M K MOIRES DE CHAN UT 17
under hennes enskilda lefnad i Roma förblifva lika starkt
framträdande hos henne. Men drottning Kristina var endast
blinkvis praktisk politiker, och hennes uppträdande såsom
fred-stifterska mellan Frankrike och Spanien såväl som mellan
de kämpande partierna i det franska inbördeskriget röjer helt
och hållet den lärda ideologen. Hon tog också sina steg på
denna bana utan att rådföra sig med sina statsmän: Adler
Salvius tillstod det öppet för den franske residenten1. Saken
blef äfven illa utförd. De till prinsarne och parlamentet ställda
brefven affärdades 14 dagar före den order till Palbitzki, som
befalde lionom att dröja med deras framlemnande, intill dess han
försäkrat sig om hofvets vilja härutinnan. Då denna order
framkom, hade emellertid brefven redan blifvit aflemnade, och
parlamentet hade begagnat brefvet från drottningen till att göra en
demonstration mot hofvet. Picques fick då i sin ordning order
att under höfligaste form protestera mot ett dylikt ingripande
af en främmande makt i Frankrikes inre angelägenheter, med
klagan öfver Palbitzkis sätt att gå till väga. För drottning
Kristina, som så lifligt uppgått i dessa tankar, att hon i juni
1652 haft planen att låta Schering Rosenhane på ett särskildt
för honom utrustadt fartyg afgå till Frankrike, för att såsom
e. o. ambassadör utföra den tillämnade fredsmedlingen2, kom
detta som ett oväntadt slag, och hon förmådde ej för Picques
dölja sin med missnöje blandade rörelse, öfver att hofvet på
sådant sätt tillbakavisade det välmenta medlingsförsöket. Hon
sade, att för henne blott återstode att beklaga Frankrikes
olyckor och bedja Gud, att han ville skänka det fred. För sin
del hade hon ej kunnat annorledes handla än hon gjort; hon
skulle annars hafva svikit de känslor hon hyste för de franska
majestäten, för Frankrike och för kristenheten, hvars lugn så
oskiljaktigt var förenadt med Frankrikes. Men när konungen
uttryckt sin önskan, ville hon ej mera tala därom. Hon gaf de
lifligaste försäkringar oin sin fortfarande vänskap och ville i
ett enskildt bref till konungen af Frankrike bedja om ursäkt för
Palbitzkis handlingssätt i fråga om brefvet till parlamentet3.
Förhållandet blef äfven härefter det bästa. De båda
kronornas ministrar samverkade med hvarandra i Tyskland: Biörn-
1 Mémoires, II, 452.
2 Mémoires, II, 443.
5 Mémoires, III, 1—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
