Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM M K MOIRES DE CHAN UT
9
något blifvit till Sverige afsändt skulle det straxt återsändas för
att visa, huru djupt hon ogillade parlamentets åtgärder och den
aktning hon hyste för kardinalens person1.
Ej en gång den afgörande händelsen, Pimentels, den spanske
ministerns ankomst till Stockholm, syntes till en början skola
komma att draga med sig de följder, som den franske residenten
sedan skulle tillskrifva densamma. Det var i augusti 1652
den inträffade. När Picques omtalar den, liar han ej ens något
att berätta om den ifver att helsa Pimentel välkommen, som
drottning Kristina enligt senare författares utsago skall hafva
adagalagts.
Han skyndade att göra sig underkunnig om anledningen till
den oväntade händelsen, att en spansk minister anländt till
Sverige. Det svarades honom, att det var blott en höflighet,
hvarmed Philip IV besvarade Palbitzkis sändning till Madrid
föregående år. Men samtidigt gjordes honom de lifligaste
försäkringar, att det för förhållandet mellan Frankrike och Sverige
vore utan all betydelse: de båda kronorna kunde aldrig söndras
från hvarandra, och ville Spanien söka Sveriges vänskap, hade
det blott ett att göra, nämligen sluta sin fred med Frankrike.
Visserligen tillägges härvid ur Picques’ bref, att »non obstant
toutes ces asseurances le Resident se mist en garde», men detta
gäller ej drottningen. Det heter nämligen i fortsättningen, att
hennes fasthet i vänskap tillika med Sveriges intresse att ej
bryta med Frankrike gjorde, att dock ingenting vore att befara8.
1 Mémoires, III, 21.
2 Att drottning Kristina vid Pimentels ankomst till Stockholm skall hafva
visat en så stor ifver att träffa honom, att hon Batt sig till häst och från sin på
Kungsör insjuknade moder ilat till hnfvudstaden med sådan hast, att hela vägen
tillryggalagt» på den korta tiden af 14 timmar — allt detta som Fryxell (IX,
174) ur andra källor meddelar jämte egna reflexioner, har ej stöd i de bästa
källorna. Drottning Kristina befann sig vid Pimentels ankomst verkligen hos
sin moder på Ulfsunda och denna var äfven sjuk. Hon blef där af rikskansleren
underrättad om Pimentels ankomst och svarade kanslern med ett bref, som visar,
att hon åt honom öfverlåtit hela omsorgen om emottagandet, godkännande allt
hvad han redan härvid gjort, hvaribland äfven var det sätt, hvarpå Pimentel
inrymts boning. Drottningens bref härom till Oxenstjerna, dateradt Ulfsunda
1652 visar, att hon först några dagar efter ärnade begifva sig till
Stockholm. Brefvet, af stort intresse därför att det visar, hvilken vänlig, hjärtlig ton
som herskade mellan henne och rikskanslern, är tryckt af Archenholtz (Mem.
I, 388—89). Historien har möjligen uppstått däraf, att drottningen troligtvis till
häst återkommit till Stockholm, hvarifrån hon farit i vagn. Hästarne hade näm-
ligen på ditresan skenat och vagnen slagits sönder. Drottningen var just stigen
nr vagnen och blef oskadd, men Bourdelot, som satt qvar, blef sårad och den
ene kusken blef dödad, den andre lemlästad. P. Juel 1652 V, 335.
> Mémoires, III, 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
