- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
42

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

W. E. SVEDELIUS

fram sitt innehåll i ymniga vågor. Det förstnämnda inträffar
i synnerhet i de mycket gamla tidernas historia, hvarifrån endast
otydliga minnen finnas i behåll, en frestelse kommer då lätt att
fylla det tomma rummet med gissningar och, när häfden hviskar
ett halft ord, låta inbillningen lägga till en hel mening. — Det
senare, som nämndes, att källorna äro mycket rika, inträffar i
nyare tiders historia, der urkundernas mängd, som äro historiens
källor, vilja öfversväiuma den, som öser derutur, så att lian hisnar
för materialets vidlyftighet. Kommer nu dertill, såsom lätt kan
hända, att uppgifterna motsäga hvarandra, så fordras återigen
försigtighet att ej hvarken obetänkt följa en enda ledtråd eller
lika obetänkt sammanblanda olika uppgifter ocli framför allt
att icke öfverlemna sig åt förutfattade älsklingsidéer, så att man
låter historien blifva icke sådan hon är, men sådan man tycker
att hon borde vara.

Dock bör det icke nekas, att någon gång just
inbillningskraften kan blifva den rätte ledsagaren, der förståndet ej spanar
någon väg. Det är snillets gåfva att med inbillningskraftens
hjelp träffa den dolda sanningen. Men denna gåfva är ej åt
många gifven ocli fordrar af dem, som ega henne, att varsamt
begagnas, på det ej snillets ljus må blifva ett irrsken. Och
olycklig är den, sora falskeligen tror sig ega det ljuset. Hans
lampa slocknar snart och han famlar i en labyrint af bländande
vädersolar, der sanningen kan se ut såsom lögn och lögnen såsom
sanning.

Från den ståndpunkt, der vi nu sökt fatta historiens
ställning, uppstiger betraktelsen till ett annat framställningssätt,
som Guizot kallar historiens fysiologi (la physiologie de
1’lii-stoire). Hvad dermed menas, förklarar sig sjelf, när man vet
att historien skildrar en fortgående följd af växlande företeelser,
men tillika ett ständigt fortfarande sammanhang. För hvarje
förändring kan frågas, hvadan den kom och hvad i sin ordning
kom af den samma. Detta sammanhang tillhör historien att
uppdaga, hon vore eljest blott ett magasin af fakta. Ocli i
samma stund historieskrifvaren företager sig denna uppgift, flyttar
han sin vetenskap in på ett nytt fält. Här blifver frågan icke
blott, hurudana sakerna äro, men också hvarföre de blifvit sådana
de visa sig vara. Historien blifver icke nu en kropp, som
sönder-skäres ocli tillhopasättes, hon blifver ett lefvande väsen, hvars
lif häfdatecknaren skildrar. Han studerar ej blott organerna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free