- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
44

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

W. E. SVEDELIUS

Men huru skall detta ske? — Ja, huru det skall ske, är
omöjligt, att beskrifva och torde äfven för de allra fleste
historieskrifvare vara omöjligt att utföra. Ty för att uppnå denna
ståndpunkt fordras sådana egenskaper, som blott få bland
människor ega. llär fordras den själskrafternas liflighet, som i en
högre åskådning försätter människan utanför det dagliga lifvets
förhållanden, så att hon ser det förflutna ickp blott igenom det
dunkla glas, som minnet framhåller, men såsom stode det
ansigte mot ansigte. Den som besitter denna förmåga, han icke
blott studerar historien; han lefver igenom det, som han
studerade. Han icke blott läser om sådana saker, som t. ex. huru
Gustaf Vasa vandrade husvill omkring i ett olyckligt fädernesland,
men han gör i sitt sinne den vandringen sjelf, han lider
flyktingens qval, han njuter befriarens fröjd. Han ’följer Karl den
tolfte till Pultava, till Bender, till Fredrikshald. Har han sjelf
gjort detta, så torde han också kunna ingjuta något af det
lifvet hos någon af dem, hvilka höra hans tal eller läsa hans
skrifter. Han uppkallar de döde i deras egna gestalter, så att
efterkommande må icke blott se, men äfven känna, huru
förfädren lefde. — Då, när detta har skett, är historien färdig.

Men härmed förhåller sig så, att denna art af historisk
vetenskap icke kan läras, den beror af naturens gunst, som
någon gång begåfvar en och annan bland dödlige med sina
yppigaste skänker. Flit räcker icke dertill och förståndet stannar
pä halfva vägen, men utan dessa egenskaper går likväl saken
icke heller för sig. Det må ingen tro, att snillefostret flyger
fram af sig sjelf, likt Minerva ur Jupiters hufvud. Det är
tydligt att det, hvarom vi nu tala, är ett verk af den
själsegenskapernas rikedom, som vi kalla snille, men äfven detta
behöfver sig till hjelp både jernhård flit och sansadt förstånd, fastän
verkets fullbordan beror på snillets förmåga, oåtkomlig för allt
mänskligt sträfvande.

Och derföre att gåfvan icke kan med arbete förvärfva«,
länder det ingen till fel att han icke eger henne. Det är en
dårskap att klaga deröfver, så mycket mera som besittningen just
icke alltid gör sin innehafvare lycklig. Den dårskapen är
brottslig, ty det är högmod i den. Pligten att vara nöjd med
en mindre glänsande lott är, rätt besinnadt, en angenäm pligt.
Mycket kan uträttas, äfven snillet förutan. Men stort ansvar hvilar
öfver den präktigt begåfvade; det gäller att bruka gåfvan rätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free