Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER
65.’{
inre af händelserna, driffjädrarne som drefvo, så att säga, hela
det bakom den offentliga handlingen befintliga maskineriet, man
skulle lära känna »interieurerna», hela det politiska spelets gång.
Må så vara, ty i detta spelet finnes mycket, som, för att bruka
ett teatraliskt uttryck, står bakom kulisserna. Detta kan
visserligen komma fram på enskild väg, men då nu det, som på
den vägen vandrar ut i verlden, icke var ämnadt att göra
hemligheterna uppenbara, kan också hända, att sanningen icke
framstår osminkad, och i fall berättaren icke sjelf var handlande
person, men endast en åskådare af spelet, kan hända, att han
inhemtade sin kunskap endast styckevis och fylde luckorna med
gissningar. Kritik behöfves, att icke en historia, bygd på sådan
grund, må blifva en sqvallerhistoria.
Med talet om denna art af historiska kunskapskällor hafva
vi redan vidrört den art af kunskap, som hemtas ur den histo~
riska litteraturen. Om denna gäller hufvudsakligen det samma
som vi sagt om de tryckta urkunderna. Men vi mena dock nu
något annat än dessa de egentliga källorna. Vi mena sådana
skrifter, som innehålla en utur urkunderna utarbetad historia.
Dessa skrifter kunna icke räknas såsom egentliga källskrifter,
men det händer dock, att man får hålla dem till godo, när de
egentliga urkällorna äro något fåordiga. Så t. ex. brukar man
jn de gamla krönikorna. Men i allmänhet gifver man det rådet
åt den, som vill vara en sjelfständig arbetare, att lian skall gå
ned i urgrundens djup, han skall studera källorna. Detta rådet
är ett godt råd, om det brukas med förstånd, men det vore
oförstånd, om sådana skriftställareverk som Puffendorffs, Wildes,
Lagerbrings, Schönbergs, Reuterdahls, Strinnholms in. fl. skulle
från studiiförrådet uteslutas. Det vore en för hvarje
historieskrifvare afskräckande, en förtviflad lära, om desse författare och
andre deras likar skulle i vår tid förlorat all brukbarhet. Ty
om de, som skrifvit historien fore dem, hvilka nu skrifva henne,
skola dömas till en evig glömska, fastän de ej äro mera
föråldrade än de, som nyss nämdes, så har den nu lefvande
historieskrifvaren ej bättre öde att vänta för sina egna skrifter. Till
en viss grad är detta öde dock oundvikligt, ty hvarje författare
är sjelf en lärjunge af sin samtid, hans tankar och skrifsätt äro
sådana den tidens bildning gjorde dem, han skrifver för sin tid
och ej omedelbart för sent kommande tidehvarf. Han får då
icke begära, att hans skrifter skola läsas i långliga tidehvarf,
flist. Tidskrift 1888. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
