Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER
69.’{
till historieskrifvare, om han icke kan räkna upp en mängd fakta,
namn och årtal. Skulle någon göra ett försök att hoppa öfver
den faktiska massan och springa rakt in i vishetens tempel, så
faller han omkull och famlar i en evig skymning. Alldeles svarta
natten blifver der väl icke, ty ett och annat vet han dock, men
derföre att det han vet ligger i hans hufvud utan ordning, men
med stora luckor, som äro aldeles tomma, uppkommer der intet
annat än oklara tankar, hälften sanning och hälften dikt.
Den rätta tiden, då denna kunskap inhemtas, är barndomens
åldersperiod, nämligen den del af denna ålder, då barnkammaren
har blifvit utbytt mot skolrummet. På denna del af
lefnads-banan är förståndet svagt, men minnet är friskt, och det är denna
egenskap, som i detta det första historiska studiet förnämligast
anlitas. Dock fordras, att den faktiska kunskapen erbjudes i
formen af en i möjligaste mått liflig berättelse, ty eljest kan den
faktiska massan förefalla något tung att bära för den ännu späda
kunskapsförmågan med dess outvecklade förstånd. Detta gäller
såsom allmän regel, men vi hafva oss bekant, att ett och annat
individuum kan finnas så af naturen utrustadt med historiskt
sinne, att han redan i det nakna registret finner ett nöje och
anar kärnan i det hårda skalet.
Och om man kallar denna kunskap en minneskunskap, så
är dock förståndet, om också svagt, ej utan all del deri. Den
mänskliga andens förmågor äro ej så alldeles åtskilda, såsom
skulle någon af dem utöfva sin verksamhet alldeles allena; de
äro samverkande krafter i en gemensam organism. Äfven i det
receptiva arbetet, som minnet verkställer, kan förståndet icke
vara alldeles sysslolöst. Vi kunna icke föreställa oss, att en
människa, som icke är vansinnig, skulle, kunna minnas
någonting som hon alls icke förstår eller tror sig förstå. Sådant
fäster icke uppmärksamheten. Ett blott och bart inpräglande
af fakta utan någon aning om deras betydelse måste blifva
dödande tråkigt. Det fordras en på sitt sätt heroisk
ansträngning, om ett sådant studium skall låta sig utföras.
Derföre säger man också med allt skäl, att studierna skola
drifvas sjelfständigt och icke stanna vid ett mekaniskt inlärande
af läxor. Detta betyder, att den studerande skall, i den mån
förståndet växer i ålder och styrka, tänka på det, som han i
minnesläxorna inhemtade, och med egen eftertanke draga slutsatser ur
kunskapen. Så bör det vara, men tor att det skall kunna så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
