Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
S. J. BOETHIUS
dess bekämpande på samma gång rädda den hotade monarkiska
principen och bereda Sveriges konung och folk tillfälle att liksom
under det 30-åriga krigets dagar få utöfva ett bestämmande
inflytande på Europas öden. Förmyndarestyrelsens statsmän
hoppades däremot, att det isolerade och hotade läge, hvari
revolutionen bragt Frankrike, skulle göra detta land villigt att för
högt pris köpa Sveriges vänskap. Af dessa båda faser af
Sveriges revolutionspolitik har den förra både hos samtid och
efterverld ådragit sig mycken uppmärksamhet — bl. a. i följd af
den offentlighet, som Gustaf III gaf åt sina revolutionsfiendtliga
tendenser.1 Förmyndarestyrelsens underhandlingar med
Frankrike insveptes åter i ett sådant dunkel, att blott sväfvande rykten
därom nådde samtiden, och det förbund, som slutligen blef
resultatet af dessa underhandlingar, fick en så kort varaktighet, att
det hela ofta nog betraktats såsom något fullkomligt
betydelselöst. Att det dock ej var så, visa emellertid de upplysningar,
som lemnats i Schinkel-Bergmans Minnen, i en 1874 utgifven
akademisk afhandling, Om Sveriges underhandlingar med
Frankrike 1792—96 af John Smith samt i Sybels Geschichte der
Revolutionszeit, af hvilka framgår, att frågan om det
svenskfranska förbundet lifligt sysselsatte både svenska och franska
statsmän, och att särskildt de sistnämda däri hoppades erhålla
en hörnsten for en ganska betydelsefull politisk kombination.
Det material, hvarpå de båda svenska författarne grundat
sin framställning, nämligen de i svenska utrikesdepartementet
förvarade Reuterholmska papperen, lemnar dock, ehuru en
hufvudkälla för kännedomen af denna sak, många punkter obelysta.
En annan vigtig källa utgöra de diplomatiska aktstycken rörande
den ifrågavarande underhandlingen, som förvaras i det franska
utrikesministeriets arkiv. Dessa hafva visserligen varit
tillgängliga för Sybel, och man har också honom att tacka för, att
den svensk-franska förbundsfrågans betydelse för Frankrikes
utrikespolitik först blifvit uppmärksammad, men på grund af
den omfattande uppgift, som han hade att lösa, kunde han åt
dem endast egna en tämligen flyktig uppmärksamhet. På grund
häraf har det synts mig ej vara ur vägen att företaga en
ytterligare undersökning af denna episod i vår diplomatiska historia,
hvilken, om också dess praktiska resultat blefvo tämligen oväsent-
o 1 Den har också nyligen gjorts till förem&l för en vetenskaplig utredning af
åkeson i Gustaf lll:s förhållande till franska revolutionen Lund 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
