Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 99
1792) lyckades upptända krigslågan, att • omstörta det franska
konungadömet, men på samma gång svärmade de i ännu högre
grad än sina föregångare för verldsbefrielse och franskt
verlds-välde, och samma förakt, som den drömda verldsfredens
anhängare under den konstituerande församlingen visat för de gamla
internationella formerna, uttalades nu af dessa
verldsbefrielse-krigets apostlar. Under diskussionerna om kriget yttrade en af
deras talare (biskop Fauchet den 20 januari 1792): »Allianser,
gjorda af despoter, kunna ej bestå under frihetens välde. Vi äro
nu alla fria nationers allierade, och för att åstadkomma dessa
allianser behöfva vi icke skicka ambassadörer . . Den
nuvarande diplomatien är intet annat än konsten att taga del i
tyranniet. . Då vi vilja sluta förbund med de fria folken,
räkna vi på Engelsmännen, Anglo-Amerikanarne, Polackarne,
Holländarne och Schweizarne. När de andra nationerna vilja
sluta förbund med oss, behöfva de blott förvärfva friheten.
Under tiden skall detta ej hindra oss att med dem hafva
handelsförbindelser såsom med goda vildar»; och när kriget
förklarades, var diskussionens sista ord en formlig utmaning tiil
alla monarkiska regeringar: »Vi böra förklara konungarne krig
och folken fred».
Men om man vill bedöma den franska revolutionen efter
orden, kommer man ej långt, ty sällan har skilnaden mellan
teori och praxis spelat en så stor roll som då. När revolutionens
ideal skulle ur idéernas smältugn öfverföras till verklighetens
former, befunnos dessa vara gifna af erfarenhet och häfd, och
det praktiska resultatet blef därför ett helt annat än de beräknat,
som tillredt legeringen. Huru mycket de davarande Fransmännen
än förklarade sig frigjorda från det förflutna och det bestående,
bestämde dock dessa makter obevekligt deras handlingssätt. Vid
förverkligandet af sitt abstrakta frihetsideal föllo de oupphörligt
tillbaka till den enda konkreta erfarenhet, som deras historia
gifvit dem af samhällslifvet: despotismen och centralisationen,
och på samma sätt gick det äfven på den yttre politikens
område. Vi hafva nyss sett, huru verldsfredens abstraktion vid
beröringen med verkligheten hastigt förbyttes till en med det
franska skaplynnet vida bättre öfverensstämmande krigisk
propaganda, och när nu denna verldsbefriande krigspolitik, som man
velat göra så helt och hållet oberoende af den häfdvunna
politiken, skulle från frasernas verld bringas till handling, blef dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
