Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
S. J. BOETHIUS
och Drottningholmstraktaten (1790—91) slagit om samt blifvit
Rysslands bundsförvandt, och om han ej så tydligt lagt sin ovilja
mot revolutionen i dagen, skulle man vid det genombrott af den
franska folkmeningen, sora brytningen med Österrike 1791—92
innebar, säkerligen fått bevittna, att krigspartiet under sina
försök att återupplifva Frankrikes gamla allianssystem ej häller skulle
dragit i betänkande att vända sig till den svenska »tyrannen».
Att Gustafs politik var det enda hindret for ett dylikt steg,
är också just hvad som framgår af de diplomatiska förhandlingar,
som vi i det följande skola söka utreda.
Knappt hade underrättelsen om den svenske konungens död
ankommit till Paris, förr än utrikesministern Dumouriez,
realpolitikens förnämste målsman i den nyss (medlet af mars) till
makten komna Girondeministären, beslöt återkalla Frankrikes
dittillsvarande charge d’affaires i Stockholm, Gaussen, samt —
såsom dennes efterträdare sedermera i berättelsen om sin mission
uttryckte sig — »ersätta honom med en medborgare, hvilken var
uppriktigt tillgifven revolutionen och ej skulle försumma att
draga nytta af» hvad man kallade: »den minnesvärda katastrof,
som i Sverige syntes böra gifva styrelsen en ny riktning»1.
Dumouriez’ val föll på en 30-årig literatör och advokat vid namn
Raimondi Verninac de St. Maw. 2 Liksom så många andra
men om han också var källan, så synes just det, att man på sådant sätt
begagnade hans meddelanden, vittna om opinionsvindens riktning. På samma sätt
redogjordes äfven för Turkarnes företag med omisskänlig sympati. Så t. ei.
talar le Moniteur, d. 13 dec. 1789 om deras »rättvisa harm öfver åtskilliga
europeiska hofs illsluga politik». I franska diplomatiska handlingar från den
följande tiden, då krigsvännerna bemäktigat sig utrikespolitiken, ger den
ifrågavarande uppfattningen ofta sig luft. Så t. ex. beklagas i en instruktion för
Sémonville såsom sändebud till Turkiet (bl. handlingar från dec. 1792), att
Frankrike i 1787 års krig öfvergaf Turkarne, och i instruktionen för Le Hoc vid dennes
beskickning till Sverige 1795 framhålles såsom en orimlighet, hvilken endast
kunde förklaras genom Gustaf Hirs begär att förtrycka sitt eget folk, att denne
blef en fiende till det revolutionära Frankrike samt en rysk underhållstagare.
Franska Utr. Ministeriets arkiv.
1 »Compte-rendu par Raimond Verninac au citoyen Lebrun, ministre des
affaires ctrangères, de sa mission en Suède. Denna handling har jag ej lyckats
påträffa i det franska utrikesminesteriets arkiv, men en afskrift däraf finnes i
Uppsala universitetsbiblioteks manuskriptsamling bl. »Handlingar till Sveriges
politiska historia 1792—1800’, delvis innehållande Flemingska papper.
Förmodligen har den på sådant sätt kommit hit, att Verninac under Stael v. Holsteins
beskickning till Paris 1793 låtit denne taga en afskrift. När uttalanden af
Verninac i det följande anföras utan angifvande af någon källa, äro de hemtade nr
denna berättelse. Tack vare den samma samt några depecher af Verninac till
sin regering, hvilka förvaras i fianska utrikesministeriets arkiv, är det möjligt
att genomtränga det dunkel, hvari Verninacs åtgöranden i Sverige varit insvepta.
2 Svenska författare uppgifva, att han varit abbé, men detta motsäges af
Michavo, Biographie universelle, där det heter, att han före revolutionen »suivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
