Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 111
uppgaf Verninac uttryckligt, att det var först 3 veckor efter
hans ankomst till Stockholm, som »regenten småningom
(insen-siblement) började afvika från den förra regeringens principer
och lyssna till det parti, på hvilket jag (Verninac) grundat mina
förhoppningar.»
Så långt sträckte sig för öfrigt ej Verninacs — och ej häller
hans svenska sagesmäns — förhoppningar vid den ifrågavarande
tidpunkten, som till att hertigen skulle kunna förmås att bryta
Sveriges förbund med Ryssland; detta afskräckte honom dock
ej, men han fördes därigenom på tanken att något afvika från
sin instruktion, hvilken, såsom vi sett, innnehöll, att han skulle
söka »upplösa de band som förenade Sverige och Ryssland».
Han framkastade nämligen i stället både i depechen af den 22
ocli i en följande af den 25 maj, att Frankrike skulle söka
begagna sig af hertigens kredit hos kejsarinnan för att förmå henne
att afstå från de krigiska planer mot Frankrike, som man, ehuru
med föga skäl, tillskref henne. Redan den 29 maj trodde han
sig emellertid finna, att ryske ministern i Stockholm —
Stackelberg — var emot hvarje närmande mellan Sverige och
Frankrike, men han blef härigenom blott så mycket ifrigare; han
begärde s. d., att man skulle göra hans närvaro vid det svenska
hofvet mera fruktbringande genom att gifva lionom tillåtelse att
göra anbud (se mettrc; en avance) och förse honom med nödiga
medel (des forces capables de rendre son zèle efficace), ocli
genom det ryska motståndet återfördes han nu till det
ursprungliga syftet med sin beskickning. Den 12 juni beklagade han i
en depech till sin regering, att Sveriges isolerade läge gjorde dess
styresmän mottagliga för ryska inflytelser, samt förklarade, att
nu vore rätta ögonblicket att söka om ej bryta, så åtminstone
försvaga Sveriges förbindelse med Ryssland, men att därtill
fordrades för Sverige betryggande resurser, och den 15 juni
påpekade han, huru det svenska hofvet var bragt i beroende
genom de ryska subsidierna, och begärde att genom
framställningar i Frankrikes namn få neutralisera den ryska ministerns
eggelser.
Ett annat hinder för Verninacs syften utgjorde Gustavianerna
i konseljen, men i början af juni kunde han inberätta, att
hertigen, så snart Taube och Armfelt aflägsnat sig, ämnade förändra
dennas sammansättning, och att det patriotiska partiet önskade
Hist. Tidskrift 1888. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
