- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
120

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

S. J. BOETHIUS

om brefvet till Dumouriez. När ban pä ofvan omtalade sätt
tillskref denne, måste ban nämligen ännu hafva trott, honom
vara utrikesminister. Underrättelsen, att han afgått från denna
plats, hvilket inträffade den 12 juni, bör hafva varit framme i
Stockholm åtminstone i början af juli’, och sålunda måste
hertigen hafva låtit framställa sitt alliansförslag fore denna tidpunkt,
men däraf följer åter, att hans beslut att närma sig Frankrike
åtminstone hade mognat redan före Reuterholms hemkomst (den
3 juli).2

Af denna omständighet torde ganska vigtiga slutsatser knnna
dragas.

Genom gunstlingens uppträdande på skådeplatsen fullbordades
systemförändringen i det inre, i det Gustavianerna nu aflägsnades
ur styrelsen och konungamördarne benådades.3 Såsom bekant,
visade ej blott Stackelberg, utan äfven Katarina ett lifligt
missnöje häröfver. Den sistnämda lät därvid förstå, att hvad som
bestämde hennes uppfattning var hennes tillgifvenhet för den
mördade konungen, hennes intresse för hans son och hennes
fruktan för, att hertigens nya »jakobinska» rådgifvare umgingos
med planer mot den af Gustaf III upprättade starka
konungamakten, och på grund häraf blef hon från det störtade partiets
sida föremål för förhoppningar, hvilka slutligen gåfvo anledningen
till den s. k. Armfeltska sammansvärjningen. Det torde dock
kunna betviflas, att det var de nämda motiverna, som egentligen
framkallade hennes vrede mot den svenska styrelsen. Känslo-

1 Deu omständigheten, att Sverige denna tid ej hade någon beskickning i
Paris, gör det omöjligt att bestämdt angifva tidpunkten, när underrättelsen om
ministerkrisen ankom till Stockholm. Staëls ambnssadsckreterare Bergstedt
lemnade Paris strax fore d. 10 juni (se hans bref af denna dag från Brüssel). Hans
sista depech från Paiis är af d. :i juni, och han berättar däri, att Dumouriez
varit nära att afgå, men att krisen nu var förbi. Legationspredikanten Gamba,
som stnunade kvar, plägade siinda regeringen underrättelser, men hans första bref
från 1792 är af den 27 juli. Af den svenska generalkonsuln Signeul i Paris
finnes endast ett bref till svenska regeringen från 1792 (af d. 22 januari). De
svenska tidningarna, som i allmänhet äro ytterst torftiga med afseende på franska
nyheter, omtala icke ens ministärförändringeu. Emellertid är det ej möjligt
unnat, än att Verninac och Stael af sina vänner i Frankrike genast underrättats
om en så märkelig händelse som Girondeniinistärens upplösning, och har detta
skett, måste de hafva känt den före den X juli, tv Bergstedts ofvan nämda bref
af den 3 juni var blott 16 dagar på vägen. Riksark. Gallica.

2 Att Verninac ej tillskref denna händelse något inflytande på hertigens
beslut, synes framgå däraf, att han icke ens omnämt den i sin berättelse,

3 Att Stael ej häller var främmande för den sistnämda åtgärden, bestyrkes
af hvad cn fransk agent i Zurich den 8 nivöse år II (d. 28 dec. 1793)
inberättade till välfärdsutskottet, nämligen att Stael i ett samtal med honom
tillskrifva sig äran däraf. Fr. Utr. min. ark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free