Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
MARTIN WEIBULL
dröjde ej att träda i dagen. Huru mycket samtiden också, i
öfverensstämmelse med hela sin grundåskådning, klappade bifall
åt detta trots, denna seger öfver naturen, det halp dock icke:
segrarinnan sjönk i ett svaghetstillstånd, som snart hotade öfvergå
till fullkomlig tvinsot. En rad af sjukdomar aflöste hvarandra;
särskildt utöfvade frossan, den förherskande sjukdomen i det
vattensjuka, ännu ej af odling omskapade mellan-svenska
sjölandets råa klimat, en förstörande verkan på drottning Kristinas
redan förut nedbrutna system. Den kom och gick, lemnade henne
sedan 1648 ej mera för beständigt. Med året 1651 infunno sig
plötsliga svimningar, ur hvilka hon först efter långa mellanrum
uppvaknade. Särskildt tycktes en sådan svimning på sommaren
detta år, hvilken varade mer än en timme och för flera timmar
betog henne talförmågan, liksom förebåda hennes snara
bortgång. 1
Du Rietz’s, den hos drottningen anstälde franske lifläkarens
konst hade visat sig fåfäng; han tog vid denna tid — i början
af juni — sitt afsked. Man litade väl ej heller mera på
holländaren Wullenius-de Weules och de svenske läkarne, en
Sparr-man-Palmcron, en Klebius-Klöfverfelt och de andra. Det blef
nödvändigt att kalla en ny lifmedikus från utlandet och någon af
erkänd skicklighet. Claude Saumaise, som året 1650—51
uppgifvit sin lärostol i Leyden för att på drottning Kristinas
inbjudning lefva i hennes hof, anbefallde då Pierre Bourdelot.1
1 Abbé Naudé, som tecknar drottning Kristina, sådan hau fann henne på
hösten 1652, således då hon redan mer än ett hulfår varit nnder den
behandling af Bourdelot, som skulle återskänka henne helsan, röner det intryck,
att hennes lifstråd ej skall blifva lång. Hon är för honom det fullvuxna
underbarnet, drifhusplantan. »Son esprit», säger han, »est tout & fait
extraordi-naire; elle a tout vn, eile a tout lu, ello sait tout et elle en donne des prenves
judicieuses et avec teile facilité de discours et force de raisonnement, que je
n’en avois pas con<;u la moitié de ce que j’en reconnois maintenant. Et à vous
dire vrai, cela m’a fait apprehender que ce cominun dire ne se verifie en elle:
Immodicis est brevis ætas et rara senectus». Naudé till Gassendi 1652 "/,„•
Arckeuh., Mémoires TI, 39 App.
2 Det hör till den genom Arckenholtz i Mémoires de Christine (I, 237 o. f.)
fulländade teorien för drottning Kristinas öfvergång till katolicism, att Claude
Saumaise (den trosifrige kalvinisten, som lemnat sitt fädernesland af trosskäl!)
lagt grunden till de »mauvaises idées» hos drottningen, som sedan genom
Bour-delots inflytande blifvit hos henne vidare utvecklade. Bourdelot är enligt denna
teori af Saumaise sänd till Stockholm, för att denne där skall ega en fullt
tillförlitlig person, som i hans frånvaro kan hålla drottningen i god stämning för
honom och vara en trogen tolk af hans tankar. Han kallas också på ett ställe
(I, 284) »son ministre en Suède»; i registret till Mémoires heter han »son
emis-saire». Den orimliga teorien om Bourdelots rol vid drottning Kristinas
omvändelse till katolicism genom hans påstådda ateism faller vid närmare granskning
samman i sig sjelf. Likaledes också denna Arckenholtz’ på ett yttrande af Pleinsiua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
