Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
143
fransmännen i Stockholm. Man trodde ej, heter det, att det
kunde vara länge, innan det komme till ett utbrott och oroligheter
uppstode. Men drottningen visade under allt detta en ofantligt
djup aktning för Bourdelots person. Hon såg i honom icke blott
den lärdaste, utan också den fullkomligaste bland män. — Och
det är nu här, i denna skildring från februari 1653, som man för
första gången får se utslungad mot Bourdelot och drottning
Kristina den beskyllning för ateism, hvilken ingått i herskande
teorier om drottning Kristinas öfvergång till katolicism.
Yi känna, huru fullkomligt ogrundad denna beskyllning är.
Vi veta, att drottning Kristina redan i sitt sinne var katolik,
innan hon någonsin sett Bourdelot, att en egendomlig ödets skickelse
velat, att just ungefär samtidigt med honom de båda männen
från Roma anlände till Stockholm, hvilka hon redan eftersändt på
hösten 1651, beredd att fatta det afgörande beslutet om sin
öfvergång. Huru har då denna fabel kunnat uppstå? Och huru har
den kunnat vinna så mycken tilltro? Utan tvifvel har det inom
den kyrka, som drottning Kristina öfvergaf, alltid funnits en
benägenhet att antaga en allmän religiös likgiltighet såsom rätta
förklaringsgrunden till hennes öfvergång. Huru vore det väl
möjligt, har det hetat i den kyrkliga polemikens århundraden,
att Gustaf Adolfs dotter kunnat öfvergifva hans och Luthers
uppfattning af kristendom för att i Roma omfatta den påflige
antikrists lära, om hon ej varit utan all religion? Så ställde sig
saken helt naturligt för föregående århundradens lutheraner. Men
drottning Kristina är framför allt sjelf orsaken till att denna
skugga fallit öfver hennes bild och hindrat den sanna och rätta
uppfattningen. Ty när hon, som af natur och genom uppfostran
egde — ända till öfverdrift — sitt folks och sin slägts öppna,
fria väsen, som, om ock till egen skada, aldrig förmådde till—
bakahålla en tanke eller ett ord, därför att hon ville och såsom
drottning alltid trodde sig kunna vara sann, när hon, för hvilken
lögnen var ett brott, genom en inre själshistorias händelser, som
ännu ej blifvit fullständigt berättade, förts till den utan motstycke
falska ställningen att såsom katolik bära Gustaf Adolfs och Sveriges
krona, — då tog hon ej sin tillflykt till osanningen, som hon
afskydde. Hon valde i stället att förskansa sig bakom de tvetydiga
eller mångtydiga orden, den lekande eller åtminstone icke allvarliga
tonen, ironien eller satiren — tveäggade vapen, som hon visste att
med bländande skicklighet föra. Och detta gjorde hon, på samma
/list. Tidskrift 1888. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
