Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
MARTIN WEIBULL
Pimentel och Ulfeld, hålla drottningen som belägrad; beständigt
omgifva de henne. De bemöda sig hvar för sig att skilja henne
från Frankrike. Bourdelot^ kan ej lida att se någon i
drottningens omgifning, som han misstänker vara kardinal Mazarin
tillgifven. Det berättades för Picques, att han af detta skäl
förmådde drottningen att utfara mot Naudé, kardinalens f. d.
bibliotekarie, nu anställd hos henne; Naudé erhöll till och med nu
på hans bedrifvande sitt afsked. Bourdelot hade nämligen ej
kunnat vinna honom för sig; tvärtom hade Naudé alltid omtalat
kardinalen vördnadsfullt och ådagaläggande ifver för hans tjenst,
ej heller hade han tålt de oförsynta yttranden mot honom,
som Bourdelot, till och med i drottningens närvaro, tillåtit
sig. Hela framställningen visar sålunda Bourdelot såsom
Maza-rins och franska regeringens motståndare och på samma gång
Spaniens anhängare. Vid det inflytande öfver drottningen,
som Bourdelot påstås hafva haft, vore då naturligt, synes det,
att han också i förening med Pimentel och Ulfeld fullständigt
skulle skilja henne från Frankrike, men, heter det plötsligt,
därtill var hon för upplyst liksom också hennes ministrar. När
prinsen af Condé, för hvilken hon alltid hade stor tillgifvenhet,
öfvergått till Spanien, fattade hon stor benägenhet för detta land,
därför att det så ädelmodigt bistod honom, och rikskanslern
Oxenstjerna visade sig då äfven böjd för en underhandling med
Spanien i och för handelsförbindelsernas befästande. Men när
spaniorerna begärde, att Sverige icke blott skulle lemna
Frankrikes allianssystem, utan förklara sig för dess fiende, vägrade
drottningen liksom rådet att göra det, och hon försäkrade Picques,
att hon aldrig skulle göra det. — Detta ställe förefaller snarast,
som om det härrörde från Chanuts papper. Straxt efter, under
samma januari månad, 1 framställas de gamla tvifvelsmålen,
som väcktes hos fransmannen i följd af de »conférences secrètes»,
hvilka drottningen anses hålla med Pimentel och landsflyktingarne
från Danmark och Polen: det betviflas, att hon kan motstå Spaniens
smicker och Bourdelots ständiga bestormning, då han ingaf henne
sina elaka föreställningar om den franska styrelsen. — Men om
Bourdelot verkligen hyst frondens hat till Mazarin, har väl
därföre drottning Kristina också hyst ett sådant? Memoirerna
berätta, att när någon månad senare 2 drottningen erhållit ny-
1 Mémoires III, 111, 1653 januari.
J Mémoires III, 154, mars 1653.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
