Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
153
öfver, att man i Frankrike ogillade Bourdelots uppförande och
den brist på aktning han visat såväl honom som de andra
rege-ringsherrarne: dessa hade alla, sade de la Gardie, — »les Grands
du Royaume» — liksom han fattat beslutet att draga sig tillbaka,
om ej drottningen aflägsnade Bourdelot. Härvid sökte emellertid
residenten lugna honom. Han uppmanade till att dröja och
afvakta Chanuts ankomst till Stockholm. Denne vore snart att
vänta, och möjligen kunde det inflytande han egde hos drottningen
åstadkomma, att hon fattade beslut, som kunde lända alla
svenskar till tillfredställelse. För öfrigt bekräftade grefve Magnus vid
detta tillfälle, att Bourdelot fortfarande var anhängare till
prinsen af Condé och den spanske ministern i Stockhoim; likaledes
styrkte han också, att Bourdelot var en ateist. Och denna
ateism, tillägges det, väckte öfver hela riket högljudt knot. — Det
skildrade besöket slöt med betygande af de la Gardies
tacksamhet för det intresse Frankrike visade honom: alltid skulle han
med nit och ifver låta se sin tjenstvillighet. Omedelbart
härefter berätta memoirerna om en audiens, som Picques haft hos
Axel Oxenstjerna: det talas därvid ej ett ord om Bourdelot, uta,n
samtalet berör allvarliga ämnen för den svenska politiken.
Ej långt härefter, i sammanhang med ett förut anfördt ställe
rörande Pimentel och drottning Kristina \ förtälja memoirerna,
att drottning Kristina, midt under den sjukdom, som de nattliga
promenaderna med Pimentel sägas hafva förorsakat, ändtligen
beslutat sig för att återsända Bourdelot till Frankrike. Det
skedde, heter det uttryckligen, med anledning af den anhållan
Magnus Gabriel de la Gardie framställt att få lemna hofvet,
— han var således alltjämt ännu icke afrest — helst som
han samtidigt föreställde, att hans ämbetsbröder vore beslutna
att äfvenledes afresa, därest drottning Kristina längre behölle
Bourdelot i sin närhet. Och därvid tillägges det då, att Bourdelots
uppträdande hade ådragit honom ej endast alla svenskars hat,
utan också alla främlingars, och särskildt alla fransmäns, som
då vistades i Sverige. Af dessa fans det icke en, som han
ej gjort missnöjd. Naudé anföres härvid som exempel. Med
honom hade han få dagar förut haft en sammanstötning, så att
han nu (alltså efter att sedan länge redan hafva varit af
drottningen afskedad!) anhöll om sitt afsked. Det var för att befria sig
från Bourdelots tyranni, som han gjorde det, hade Naudé sagt.
1 Mémoires III, 178—79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
