- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
154

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

MARTIN WEIBULL

Men drottningen? Hon, som nyss vid hotet att de la Gardie
och regeringsherrarne för Bourdelots skull ville lemna hofvet, säges
hafva låtit förmå sig till att bortsända honom, hon var så
öfvertygad om Bourdelots förtjenster, säges det, att hon ansåg honom
för den störste man, som någonsin lefvat eller ännu funnes bland
de lefvandes tal; hon ville ej låta upplysa sig om sin villfarelse
och yttrade, att de andra lärde i hennes omgifning endast af afund
talade illa om honom, därför att han stod så oändligt öfver dem,
medan hoffolket talade illa om honom endast af afund öfver det
värde hon satte på honom. Om nian kände honom så, som hon
lärt känna honom, skulle man hålla honom i vördnad, men hon
såge väl, att hon vore den enda, som förstode uppskatta hans
värde. — Och Magnus Gabriel de la Gardie? Hvad min höll
han härvid? Jo, berätta memoirerna, han sade i drottningens
egen närvaro, »att aldrig skulle han förlåta Bourdelot».

Är nu väl denna skildring trolig? Drottning Kristina skulle i
följd af Magnus Gabriel de la Gardies tal om att draga sig tillbaka
från hofvet och hans hot att regeringen skulle följa hans exempel,
hafva beslutat att bortsända Bourdelot, och detta samtidigt med
att den ynnest, denne hos henne förvärfvat, uppnått sin höjdpunkt!
Den som tror drottning Kristina om dylikt, känner henne icke,
det kan tryggt sägas. Och lika litet känner han henne, om
han tror, att hon i sin närvaro låtit säga sig något sådant,
som Magnus Gabriel de la Gardie skulle hafva sagt om en
man, som hon räknade bland sina tillgifna tjenare. Vi skola
också snart få se, huru mycket som häraf är sant.

April gick och maj kom, utan att den omtalta
bort-sändningen från hofvet försiggick. Bourdelot är qvar och
drottningen talar alltjämt med Picques om det abbotstift hon utbedt
sig för honom. Hon frågar, om ej svar därpå anländt.1 Picques
ursäktar sig: något sådant hade ännu ej kommit. Hon säger,
att fastän hon ärnade gifva Bourdelot 20,000 rdr, vore han ej
därmed tillräckligt belönt. Hon upprepar därför sin anhållan:
det vore en sak som låge henne mycket om hjärtat. Picques
finner, att det vore svårt att afslå hennes anhållan. Bourdelots
ställning hos henne skildrar han så, att denne höll henne
af-spärrad från andra, och att hon ej gjorde annat än hvad som
behagade honom, en sak, som på det djupaste bedröfvade alla

1 Mémoires III, 180, maj 1653.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free