Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
MARTIN WEIBULL
Denne man alltså, Pierre Bourdelot, hvars gunst hos
drottning Kristina enligt dessa memoirers utsago skall hafva varit så
utomordentlig, att han under Kristinas namn styrt Sveriges rike,
medan alla rikets store rest sig emot honom med det bittraste
hat — hvad säga då väl våra egna inhemska källor om honom?
— Sanningen är, att han i dem hvarken ofta eller mycket ens
omnämnes. 1 När han någon gång omtalas, är det af hofkretsens
1 Vi hafva redan förut från rang af källa uteslutit Om drottning Kristinas,
Carl X Gustafs och Carl XI:s tider etc. i Handlingar till Skandinaviens historia.
Denna skrift måste med försigtighet begagnas. Den tillhör de från Olof v.
Da-lins samling stammande handskrifter af olika värde, som fått plats i delarne III,
VII, VIII och IX i Handlingar till Skandinaviens historia. De öfriga äro:
Compendium om Erik XIV (111), Anteckningar rörande K. Gustaf Adolf den store
(VIII) och Facta till revolutionshistorien under K. Carl XII:s regering (VII).
Dessa handskrifter tillhörde, då de trycktes, den Stjerneldska handskriftsamlingen;
de nummer de inom denna buro, angifvas; i Handl. — delen IX — uppgifvas de alla
vara af samma hand samt troligen författade på 1730- och 1740-talen; i VIII
säges dock om Anteckningarna rårande Gustaf Adolf den store endast, att de
synas vara af samma hand som de i III och VII tryckta handskrifterna.
Angående Compendiet om Erik XIV tillägges i öfverskriften: författadt efter samtida
anteckningar, synnerligen om Sturehandeln. Vid Facta till revolutionshistorien
under Carl XII heter det: »Detta af ett åsyna vittne». För de begge det 17:de
århundradet rörande åberopas däremot en muntlig tradition. I fråga om
Anteckningarne till Gustaf Adolf den stores historia säges, att mesta delen härrör från
Erik Lindsköld. Författaren hade berättelserna af en man, som på 1680-talet
hört dem af honom, men sjelf hade Lindsköld i sin ordning hört dem af biskop
Enander. För Drottning Kristinas tider uppgifvas sagesmän endast vid några
enskilda uppgifter. Denna afdelning är den lösligast sammankomna. Hvad i de
båda sistnämnda förekommer angående Bourdelot och hans förhållande till dr.
Kristina anföra vi här endast för fullständighetens skull och tillägga därvid några
anmärkningar.
• Medan hon ännu regerade, tyglade hon dessa passioner, ehuru slutligen
uppmuntrad att bryta bandet af en Bourdelot och den denne recommenderat hos
henne, nemligen spanBke ambassadören Pimentelli, som dref henne till mycket
förderf . . Sedermera fingo hennes anlag till öfverdrift i sinlighet och frikostighet
en förderflig väckelse af en Magnus Gabriel de la Gardie. Och blef hon sist af
en Bourdelot i vårt land oboteligen förnedrad; denne senare var en högfärdig,
listig gök, som begrinade religion och seder, den förstnämde en unger avantageux,
en étonrdi lycksökare, som sökte uttränga bra folk; var vispiger med ytlighetens
innästlande seder i prakt och nöjen. Med en förmånlig figur var han, som det
säges, den förste som fick insteg i Kristinas legera hjerta». (Om dr. Kristinas
tider etc., Handl. IX, 87, 37).
»Hon (drottningen) drog sig ifrån sina gamla, trogna och verldsberömda
rådgifvare, rikskanslern främst af dem, och kastade sig i armarne på ungdom, på
lättsinnige, ogndaktige och lättfärdige, ja till och med på ntländingar, till sin
och vår nesa; ibland flere synnerligen sin franske medicus, den abbéen Bourdelot,
hvilken till hvar mans stora förargelse bodde som en förnäm herre invid slottet,
midt emot, rikskanslern till trots, till dess han flyttade in i slottet. Under
H. M:ts spisningar stod han vid drottningens stol och hedrades med hennes
beständiga tal under måltiden framför gamla rådsherrarne och store generaler samt
gamle förtjente civile embetsmän, hvilka och allt hederligt folk han med fräckhet
såg öfver axelen. Denna Bourdelot fick sedan käpprapp af unga Totten,
fältmarskalkens son, som nu börjat blifva högsta hönset i korgen hos drottningen».
(Anteckningar rör. Gustaf Adolf den store. Handl. VIII, 41—42).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
