Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
157
män, och man har däraf all rätt att sluta till, att han utanför
denna varit mycket litet bekant.
Johan Ekeblad nämner honom, men blott tvänne gånger och
egentligen endast för att omtala hans afresa. Första gången
kallar han honom ej en gång vid namn. Han säger blott den
»fransyska doktorn, som så högt estimerad var», skall nu afresa och,
tillägger han, jämte honom »den mesta delen af de fransoser han
fört här in med sig». 1 Att han ej är belåten med främlingarne
röjer sig i de ironiska slutorden: »— en stor skada!» Andra
gången berättar han, att den »fransyske doktorn», hvilken han nu
verkligen nämner vid namn, »ändtligen, är sin kos dragen: han
Det är tydligt, att den Bom på 1740-talet sammanskrifvit dessa rapsodiska
anteckningar och omdömen, ej varit bättre underrättad om förhållandena, än man
kan blifva af Mémoires de Picques och pamfletterna från Bryssel oeh Paris 1655.
En Bourdelot, som uppmuntrar drottning Kristina att bryta banden för sina
lidelser, en Bourdelot, som rekommenderar Pimentel hos drottningen - hvilken
löjlighet: den franske läkaren och en grand af Spanien, Philip IV:s minister! —
en Bourdelot, som obotligt förderfvar drottning Kristinas religion och moralitet:
det där allt är blott de gamla historierna, hemtade från den utländska literaturen,
men här uppträdande i svensk drägt. Till de allmänna derifrån hemtade dragen
äro här lagda några särskilda: Axel Oxenstjerna till trots får sålunda Bourdelot
sin boning invid slottet midt emot honom, innan han flyttar in i slottet. Men
om drottningens franske lifmedikus verkligen bott midt emot rikskanslern, hvad
trots kunde väl ligga däruti? Värre borde väl då det trotset hafva varit, när
han från att vara rikskanslerns genbo blef sjelfva kungliga slottets gäst. Men
Bourdelot har aldrig bott midt emot rikskanslern. Till den öfverenskommelse,
som träffats mellan Bourdelot och Bidal, drottningens agent i Paris, hörde att
lan sknlle hafva sin boning på slottet, och intet förefaller ju naturligare, när
man känner de omständigheter, under hvilka Bourdelot kom till Stockholm, än att
läkaren borde vara i patientens omedelbara närhet, våra källor utpeka för oss
med noggrannhet till och med hvilka rum, som Bourdelot där bebott. Fryxell
utlägger saken så: »likasom på trots, ty den gamle rikskanslern kunde aldrig lida
honom», (Fryxell IX, 165). Men detta kan ej gå, ty den gamle rikskanslern
visade tvärtom, — hvilket öfverenstämmer med en karaktär som hans —
vänlighet emot läkaren, som återskänkt drottningen helsan. Han gjorde det liksom
många andra svenskar. Bourdelot sjelf berättar därom, då han för Saumaise
förtäljer gitt afsked från Sverige. »Mr le Chancelier», säger han, »me fit inviter
à souper. Mr le Comte Erik (Oxenstjerna) temoigna beaucoup de regret de mon
départ comme les sénateurs et généranx que j’ai vus. Si 1’on a repandu des
mauvais bruits de moi» tillägger han, »ce sont des franfais à la plnpart desquels
j’ai rendu des services effectifs et de bons offices anx autres — enfin leur låcheté
a opéré le bien que j’ai re<;u». — Dessa äro Bourdelots ord (Bourdelot à Saumaise,
Helsingborg 1653, Bibi. Nationale).
Huru det förhållit sig’ med Totts käpprapp, därom är förut upplyst. Har
således författaren från frihetstiden här varit föga lycklig i sin frihandsteckning
•f Bourdelot och drottning Kristina, så har han däremot på frihetstidens eget språk
lyckats teckna Magnus Gabriel de la Gardie på ett sätt, som träffande visar, i
hvilken grad denna personlighet är liksom i slägt med hans egen samtid.
1 Johan Ekeblad 1653 mjt. Vid denna tid var det som Courtin, Bochart,
Naudé och Triebet du Frcsne lagade sig till afresa från Stockholm; utan tvifvel
är det dessa, som menas, huru litet det också rätteligen kan sägas, att Bourdelot
fört dem alla »härin med sig».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
