Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
MARTIN WEIBULL
från slottet i Stockholm till Roma och Madrid, återfinna
Bourdelots hand.
Det kan ej förvåna, att Magnus Gabriel de la Gardie, som
såg sin ställning fullkomligt förändrad och soin öfverallt fann
för sig Bourdelot, omsider skulle försöka att på ett afgörande sätt
åvägabringa hans fall. I början af april 1653 var det, som han
företog detta i memoirerna skildrade angrepp. I memoirerna vinner
han en lysande seger: Bourdelot stär med skammen, öfverbevisad.
Drottningen ej mindre; hon kan blott ej förmå sig att lemna
Bourdelot, som hon skattar så högt. Men de la Gardie
triumferar; han hotar att, om han ej får upprättelse, lemna allt och
draga sig tillbaka till sina gods. Och skall man tro
memoirerna, synes detta hafva haft respekt med sig. — Men hvad säger
vår svenska källa? Huru beskrifver den förloppet?
Munthelius inberättar i sitt bref af 1653 9/4 till Karl Gustaf
på Borgholm följande. »Sakens beskaffenhet är uti korthet, så
mycket jag denna gång fördristar mig uti underdånighet, trohet
och tysthet E. K. H. att referera: Bourdelot hafver fördristat
sig för hårdt att tilltala gref Magnus om sin lön, hvarför grefven
sedan uti H. Kgl. Majestäts presence samma sak ifrigt
exage-rerade, hvilket H. Kgl. M:t förtrutit hafver och interponerade
(hon) sig, berömmandes Bourdelot öfver alla måtto, hvarföre ock
grefve Magnus sökte straxt att förlikas med honom; blefvo också
in presentia Reginæ gjorde till vänner. Och detta allt är skedt
i tysthet». Han fortsätter därefter berättelsen salunda: »men
såsom Bourdelot befinner sig intet längre kunna fördraga det
hemliga bat, af lutter jalousi förorsakadt, som grefven drager till
honom, till hvilket orsakerna jag i sinom tid underdånigst i
tysthet E. K. H. föredraga vill muntligen, emedan därom att skrifva
är farligt ocli för denna gång onödigt, efter detta troublet icke
det aldra ringaste toucherar och angår E. K. H:ts saker, så
resolverar han sig att begära sitt afsked och förlof att resa till
Frankrike, men H. K. M:t vill det ingalunda och bjuder till med all
flit att öfvertala honom, — hvad hända lärer gifver tiden». Han
berättar vidare i sitt bref, att tilldragelsen mellan-de la Gardie
och Bourdelot gifvit »vulgus och de mesta, som icke den ringaste
kunskap eller vetenskap om saken hafva, mycket att dömma,
görandes sig fåfänga tankar och gissningar, huru Bourdelot skulle
nu vara uti stor ogunst hos K. M:t, hvilket allt är lutter fabler».
Bourdelot är tvärtom, försäkrar han prinsen, i större gunst än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
