Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
163
tillförne och mera i stånd än någonsin att göra honom tjenster,
äfven om han för någon tid skulle aflägsna sig; grefve Magnus
har med flit lemnat hofvet för att draga sig undan till sitt gods
Ekholmen. 1
Detta är alltså den berättelse, som aflagts för Karl Gustaf i
denna sak af en person, hvilken varit i tillfälle att inhemta de
tillförlitligaste uppgifter. Detta är det verkliga förloppet med
afseende på brytningen mellan Magnus Gabriel de la Gardie och
Bourdelot. Sådant är drottning Kristinas verkliga uppförande
vid denna brytning. Man måste häpna öfver den väfnad af
osanning, som memoirerna vid en jämförelse ined detta bref
visa sig innehålla. Det blir nödvändigt att i enskildheter betrakta
memoirernas uppgifter i denna berättelses ljus.
Kasta vi då en blick tillbaka, finna vi, att medan
memoirerna framställa Bourdelot såsom en person, hvilken i
drottningens närvaro af en betjent kan kallas för »fourbe» och
beskyllas för osanning, medan de, då drottningen säges ej kunna
förmå sig att afskeda honom, låta de la Gardies upprättelse
blifva, att hon i hans närvaro säger till Bourdelot, att hon, om
han någonsin på minsta sätt gör någon af hennes omgifning för
när, vill låta gifva honom hundra slag af ridpiskan i stallet, så
berättar oss vår egen källa, att drottning Kristina tvärtom funnit
idel öfverdrift och orätt ligga på de la Gardies sida. Denne
böjer därvid smidigt och karaktärslöst undan. Han söker
skyndsamt förlikning med Bourdelot, medan denne, trött på chi-
1 Munthelius Lagercrona till Karl Gustaf 1653 Till Gambrotius skrifver
han 1653 9/t: »Cave ne temerariis relationibus credas vnlgi et scribentium de
disgracia Bourdelotii; hæc enim mera sunt somnia. Maxime illi de hisce rebus
scribunt et obloquuntnr, qui rerurn ignari sunt qnique minime seiunt. Proveniunt
hæc omnia ex ignorantia rei actæ et fortiter invidia et odio, quo hactenus omnes
prosecuti sunt Bourdelotium. N. B. Mihi crede (sed noli cuiquam mortalium
hoc dicere) pollet majori gratia et auctoritate jam Bourdelotius apud Reginam
qnam antea». Snart efter (2’/4) kan han berätta, att det gjorts Bourdelot
beskyllningar för förfalskade bref och andra brott, men det är, säger han, »ougne et
putida mendacia. Sunt nugæ nugarum». Han bedyror, att han ej tnger Bourdelot
i försvar af någon förkärlek för honom. Han är lika litet väl stämd mot utlän-
dingarne som andra och önskar honom »cum Omnibus suis in purgatorio esse, nisi
acirem ipsnm devotissimum esse Principi resque Celsitudinis Suæ strenue pro-
curare». Men oin alla dessa historier rörande Bourdelot är emellertid hans slut-
omdöme: »Fabulæ futiles, quæ contexuntur de Bourdelotio, flunt vel a rerum
ignaris vel a malevolis et hostibus ipsius, quos habet, ut semper audivisti, infinitos,
idque quin in nimia gratia est apud S. Reginam, quæ semper parit invidiam, ut
nosti, et hostes. Sufiicit».
När man i de svenska källorna haft sådana uppgifter sedan mer än ett
århundrade offentliggjorda, kan det ej nog förvåna, att den franska memoirlegenden
om Bourdelot af författare efter författare upprepats i våra historieböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
