Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES DE CHANITT
165
och sina förfäder tålte, att någon annan än hon sjelf tog den
i sin hand. Hon gaf ej ens skenet däraf bort. Hon visste sätta
gränser. Hade hon ej satt dem för sjelfve Axel Oxenstjerna?
Och hon skulle ha lemnat den åt Bourdelot! »Sans doute, elle
ne 1’auroit jamais partagé», säger hon, då hon ser talas om en
delning af makten med Karl Gustaf. »Yous trouverez mon
hu-meur disposée de la sorte qu’aucun ne pourra se vanter d’avoir
le pouvoir sur mes inclinations», äro en annan gång hennes ord.
Dermed uttalar hon säkert sanningen äfven om sitt förhållande
till Bourdelot. 1
Medan man sålunda sysselsatt sig med att söka utforska
Bourdelots politiska betydelse och till och med gifvit honom en
plats i drottning Kristinas inre utvecklings historia, har man
glömt den betydelse han haft för drottningen såsom läkare.
Denna är verklig. Under den tid, som förflutit sedan hans
ankomst till Stockholm, hade drottning Kristinas helsotillstånd
blifvit helt annorlunda än det varit förut.
Memoirerna, som behandla honom såsom charlatan äfven
på detta område, tillskrifva honom ej någon förtjenst med
afseende på förbättringen af drottningens helsa. Det heter i maj
1653, att Bourdelot öfverallt lät utropa, att han botat
drottningen och att hon äfven sjelf sade så, men, tillägges det,
likväl var hon i mer än tre veckor sjuk; i mer än 12 dagar
dolde hon därmed (förmodligen för Bourdelots skull!), till dess
sjukdomens häftighet tvang henne att yppa den. Det var en
elak »fièvre double tierce», som hotade att öfvergå till »fièvre
ethique», för hvilken hon tre gånger blef åderlåten. Och dock
var det endast Bourdelot, som skötte henne, klagas det, ty de
andra läkarne tillkallades blott för att godkänna hans regime;
det var dem förmenadt att säga emot, långt mindre fingo de
ordinera. Mot den ringaktande uppfattningen af läkaren stå
patientens egna ord, och läkaren sjelf har äfven lemnat
beskrifning å så väl sjukdomstillståndet som medlen, hvilka användts
till dess botande.2 Särskildt angående drottningens sjukdom
1 Arckenh., Mémoires de Christine III, 166 not till de Prades bok — Dr.
Kristina till Bochart 1652 ,3/6 Arckenh. I, 248.
2 Bourdelot, Consilium pro tuenda raletudine Serenissimæ Reginæ.
Arckenholtz, Mémoires de Christine IV, 408–10 App. XXXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
