Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
8. J. B0ËTHIU8
han dessutom att man ämnade reta de tatariska stammarne och
kanske äfven Kosackerne1.
Med dessa uttalanden af Lebrun stå Staëls depescher till
Sverige i närmaste öfverensstämmelse. Till Sparre skref han
den 4 mars, att den svenska regeringen var den enda, för hvilken
man hade allmän aktning i Paris, och att Fransmännen för
Sverige behöllo »det förtroende, som en mångårig allians
nödvändigt måste medföra».
Rikskanslern lät han dock naturligtvis ej få någon djupare
inblick i ställningen2, men hans första bref till hertigen frän
Paris (af den 10 mars) visar, att hans framställningar rönt det
största tillmötesgående från regeringens sida. Som vi veta hade
han denna dag endast varit 2 veckor i Paris, men ändock var
förbundsfrågan då så långt avancerad, att han kunde förklara,
att orsaken, hvarför han ej förr skrifvit till hertigen, blott var
den, att han dag efter dag hoppats kunna sända honom en kurir
med alliansförslaget (les propositions de 1’alliance projetée), och
han tillade, att han i flera hänseenden räknade på att erhålla
mycket mer än hertigen befalt honom begära, samt att han funnit
en stor ifver att behaga denne3.
Just vid denna tid ankommo emellertid till Paris betänkliga
underrättelser, den 8 mars, att Dumouriez’ infall i Holland var
på väg att misslyckas, och den 18, att det fruktansvärda
Vendée-upproret utbrutit4. Men icke ens dessa händelser, som fylde
Paris med oro och förvirring och syntes hota själfva grundvalen
för den franska utrikespolitiken, afskräekte till en början Lebrun.
Staëls nyss anförda förhoppningsfulla depech är, som man ser,
skrifven 2 dagar efter den förstnämda underrättelsen, och den
1 Ett dylikt försök hade redan gjorts i dec. 1792. Se Sybel, a. a.
II, s. 152.
2 Han sökte tvärtom afvända de misstankar, som denne kunnat fatta med
anledning af, att han (Staël) ej vederlagt de franska tidningarnes uppgifter, att
han kommit till Paris för att erkänna republiken; han förklarade nämligen, att
han velat l&ta ryktet dö bort af sig själf för att undvika en för Sverige
obehaglig kontrovers. Till yttermera visso lugnade han rikskanslern med den vigtiga
underrättelsen, att han utlemnat ambassadörstiteln på sitt visitkort.
3 Sybeh åsigt, att Staël ej rönt något tillmötesgående af
Gironderege-ringen, beror förmodligen däraf, att han synes tro, det Staël redan i januari 1793
anländt till Paris. Detta uppges verkligen i Staëls inlaga till välfärdsutskottet
af den 15 germinal år III, hvilken varit Sybels förnämsta källa för den svenska
underhandlingen, men som vi sett här ofvan s. 183, är denna uppgift oriktig.
Naturligtvis har Staëls minne 2 år efteråt kunnat svika honom med afseende på
denna detalj.
4 Mobtimer-Ternaux, a. a. VI, 176 o. 278. Staël meddelade Sparre den
förra nyheten d. 10 och den senare d. 25 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
