Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 215
varande fördraget skulle man äter hafva blottstält Frankrikes
framtida lugn och för tillfälliga fördelar offrat republikens
grundprinciper.
Defensivalliansen af den 17 maj 1793 föll alltså icke,
såsom antagits, därpå, att hertig Karl, när afgörandet kom, ej
vågade godkänna den samma, utan därpå, att välfärdsutskottet
vägrade ratifikation däraf, och som man ser, blef stötestenen
ändock till sist de abstrakta revolutionära doktrinerna, hvilka,
såsom förut är påpekadt, verkligen voro principielt oförenliga
med det svenska förbundet, men som ända till dess Robespierre
lyckades ingjuta sin ande i välfärdsutskottet, neutraliserats
därigenom, att de ledande franska statsmännen voro tillräckligt
statsmän för att ej i en rent praktisk fråga helt och hållet offra
verklighetens kraf för teorierna1.
De principiella skälen till förbundets öfvergifvande meddelades
dock ej åt Staël, utan i ett annat bref till Verninac — äfven
af den 3 sept. och afsedt att visas — angaf Deforgues såsom
orsak Rysslands och Englands hotande deklarationer mot den
neutrala handeln, som syntes honom nödvändiggöra mera
hof-samma åtgärder än en defensivallians. Dessutom uttalade han
sitt tvifvel om, att Sverige skulle kunna förmås att nu afsluta
en sådan, i synnerhet efter borttagandet af Sémonvilles papper,
och detta tvifvel, säger han, hade fått ytterligare näring genom
hertigens dröjsmål med ratifikationen och genom hans
ändringsförslag, som syntes honom alt för svaga för att kunna hafva
något annat syfte än att vinna tid.
Så långt gick dock ej ännu välfärdsutskottets principrytteri,
att det alldeles uppgaf tanken att draga nytta af Sveriges goda
afsigter. I det sist anförda brefvet meddelar nämligen Deforgues,
att utskottet beslutit att i stället för defensivalliaiyäen föreslå
Sverige en på 1780 års principer grundad neutralitetskonvention,
och förslaget därtill sändes nu också till Verninac, som
befull-mäktigades att träda i underhandling därom med Staël.
Utom en inledning, hvari säges, att den franska republiken
och konungen af Sverige ville förnya de nära 2 sekel gamla
1 Då Robespierres diktatur kan anses såsom en konsekvens af revolutionen
den 31 maj och Z juni 1793, kan sålunda äfven den svenska förbundsfrågans fall
sägas vara en följd, men dock blott medelbar af denna händelse. I sin inlaga
af den 15 germinal år III säger också Staël, efter att hafva redogjort för sina
föregående underhandlingar, att nämda revolution kastade glömska och misstro
öfver alt föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
