- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
222

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

S. J. BOfiTHIUS

ling» \ Staël sökte äfven förinå den danska regeringen att hos
den franske agenten i Köpenhamn, Grouvelle, lägga sig ut till
förmån för de svenska anspråken, och ehuru Bernstorff
beklagade, att Sverige ansåg sig behöfva taga subsidier af
Frankrike för att kunna upprätthålla neutraliteten, lofvade han dock
att hos Grouvelle yrka på, att Frankrike måtte bringa till
fullbordan sina öfverenskommelser med Sverige, enär dessa voro ett
väsentligt vilkor för det svenskt-danska förbundets realiserande2.

Denna grundval för detta visade sig emellertid föga pålitlig.
I en resumé af den svensk-franska förbundsfrågan, som
välfärdsutskottet den 5 maj 1794 (16 floréal) lät gifva sig, omtalas, att
neutralitetskonventionen — hvilken tydligen var det som åsyftades
i det ofvan anförda samtalet mellan Staël och Bernstorff — hade
godkänts af välfärdsutskottet och varit nära att bli antagen, då
underhandlingarna hejdades genom invändningar från hertigen,
som ogerna öfvergaf planen på en ständig allians och kanske
ständiga subsidier8. Genom det långa afståndet mellan Paris
och Staëls vistelseort fick utskottet därpå tid att taga förslaget
i närmare öfvervägande, och det fann då följande skäl tala
däremot: att fälttåget redan var långt framskridet; att Sverige,
isoleradt, ej kunde gifva Frankrike någon hjälp, utan kanske blott
skulle förderfva sig själf genom att öppet uttala sig till dess
förmån, samt att man ej kunde lita på Staël4. Den oro, som
Verninac känt öfver sin regerings förnyade tystnad, saknade sålunda
ingalunda grund, och då han kort efter sin depech af den 25
brumaire återvände till Paris för att själf söka utverka ett svar,
blefvo hans onda aningar till fullo bekräftade. Efter sin
ankomst befinnes han nämligen den 20 frimaire år II (10 dec. 1793)
hafva till välfärdsutskottet afgifvit en längre inlaga, och i denna
säger han, att utskottet nu öfvergifvit ej blott alliansplanen, utan

1 Handlingen, kontrasignerad af Reuterholm, finnes bland dennes papper.
Den är tryckt hos Smith a. a. Bil. II.

’ Schinkel-Bergman, a. a. Bihanget I, ss. 184 o. f. Holm, a. a. I s. 95
säger, att det i de danska aktstyckena aldrig är tal om något svenskt-franskt
förbund, och betviflar på grund häraf samt på grund af Schinkels auktoritet
Sybels uppgift »at Staël efter i 1793 at have sluttet et nyt svensk-fransk Forbund
(Sybel säger dock blott »Bundnissentwurff») med den franske Diplomat Verninac,
derfra ilede til Kjøbenhavn for at dragé det danske Hof ind i dette politiske
System». De svenska och franska diplomatiska aktstyckena visa emellertid, att
det verkligen förhandlats med de danska statsmännen om det svensk-franska
förbundet eller rättare neutralitetskonventionen, samt att Sybel haft rätt.

3 Att hertigens invändningar gingo i denna riktning, framgår ej af Verninars
depech; se ofvan s. 220.

4 Franska utrikesministeriets arkiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free