- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
256

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

A. HAMM ARS KJÖLP

nungen gerna unnade honom i hans rättskaffens skötande af sitt
ämbete några små fördelar af detsamma, då det kunde ske
utan åsidosättande af H. M:ts tjenst och intresse. Han tog sig
därför den friheten att för konungen berömma den oförmodade
affection, som denna goda stad hyste mot honom genom att gifva
honom detta spann. Han hade visserligen haft något betänkande
att mottaga detsamma, men emedan det erbjöds i stadens namn,
och alltså med rådets och borgerskapets bifall, hade han icke
kunnat neka att mottaga ett sådant bevis på stadens och
borgerskapets goda affection, detta så mycket mindre som
mottagandet icke var förbundet med några biafsigter. Hästarne voro
»recht gut», hvilket han öppet och freudement bekände för H.
M:t. De skulle därför ock komma honom såsom generalguvernör
väl till pass under de högtidligheter, som i september skulle ega
rum i Riga i och för ständernas hyllning. Han skulle därvid
som konungens representant med dem göra eine bessere parade
och därigenom få större respekt och vinna »grössern lustre» hos
främmande nationer. H. M:t borde icke onådigt upptaga detta,
utan fortfarande hysa om honom den nådiga tanken, att han i
alla sina actioner med underdånigaste uppriktighet skulle söka
främja H. M:ts intressen och dö såsom H. M:ts underdånigaste
och hörsammaste tjenare. 1

Detta är, som sagdt, det enda tecken jag funnit, som skulle
kunna uttydas såsom bevis på, att Hastfer missbrukat sin
ställning för egennyttiga ändamål. Om han härför behöfver anföra
något till sitt försvar, så kan han äfven det. Hans kunglige
herres och väns svar på nyssnämnda bref om mottagandet af
spannet var: »Alltså låte Wi jämväl Oss i nåder väl behaga
hvad I uti den andre Edre skrifvelser förmäle om en present
spann hästar, som staden Riga vid Eder ankomst gjort hafver
till den förestående hyllningen.» 2

Huru delade tankarna än kunna vara om Hastfer i afseende
på hufvudets och hjertats egenskaper, så torde dock större
enstämmighet råda i afseende på uppfattningen af hans karaktär,
åtminstone af sjelfva grunddragen i densamma. Till dessa hörde
visserligen hvarken ädelhet eller verklig högsinthet, men lika
litet skulle jag tro egentlig hårdhet och än mindre låghet eller
falskhet, ehuru Fryxell vill påbörda honom sistnämnda lyte.

1 Hastfer till konungen *>/, 1687. Liv. 216.

1 Konungen till Hastfer d. "/„ 1687. Riksreg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free