Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILI- LIVLANDS HISTORIA: GREFVE JAKOB JOHAN HASTFER 257
Hans bref till konungen bära snart sagdt allt igenom prägeln af
uppriktighet och frimodighet, något exempel på kryperi har jag
ej i dem lyckats uppspåra. Man får af dem det intrycket, att
han visste sig stå väl hos sin konung och att ha rättighet att
säga och göra åtskilligt, som Karl XI icke tillät en och hvar
att säga och göra. Häröfver visar han sig dock aldrig
öfver-modig, däremot så mycket mer som en tillgifven, trogen och
nitisk tjenare, och detta, såsom jag redan förut påpekat, icke
lik en som slafviskt lyder, utan som en, hvilken både sjelf oftast
förstår, huru han bör handla och därefter ock ger sin kunglige
herre råd, på samma gång han ställer sig konungens nådiga
vilja och befallning till noggrann efterrättelse, när detta
kategoriskt förständigas honom. Grunddragen i hans karakter voro,
synes det mig, en ovanlig fasthet och styrka. Om än icke
hans hjerta var af guld, så var dock hans vilja af järn, och
detta af lika så gedigen halt, som hans kungliga herres. Icke
endast på slagfälten, utan äfven som militärisk organisatör och
civil administratör visade han sig ega en uthållande kraft och
energi. Det var dessa egenskaper, som i förening med hans
kärlek till faran och hans okufliga mod i slagtningarnes hvimmel
egentligen fäste Karl XI:s uppmärksamhet vid honom och
därigenom ock vållade hans framgång i lifvet. Han ville helst gå
rakt på sitt mål, utan att därvid rygga tillbaka för de
svårigheter som stälde sig i hans väg. Fasta och bestämda former
älskade han lika mycket, som han hatade lösliga och obestämda
sådana. Icke häller fann han mycket behag i långvarigt
diskuterande, isynnerhet om ej detta ledde till något praktiskt
resultat. Detta sammanhängde med, att han, såsom redan sagdt är,
framför allt var en praktisk man och en handlingens man.
Att en sådan kraftkarl i sitt handlingssätt kunde öfvergå
till hänsynslöshet eller rent af brutalitet, om förhållandena
tvingade honom därtill, är naturligt. Detta så mycket mer, som det
hör till män af hans karaktär, att de ha starka sympatier och
än starkare antipatier, samt att de lika litet glömma
förolämpningar, som de lemna verkliga eller förmenta oförrätter ohämnade.
Att han varit sådan i enskilda lifvet, håller jag för högst troligt,
men att han i det offentliga lifvet i allmänhet gjort sig skyldig
till hänsynslöshet, brutalitet eller förföljelse af hämnd, betviflar
jag, till dess man härpå framlägger andra bevis än lösa
påståenden eller hatfulla utgjutelser.
Hiti. Tidskrift 1888. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
